Jag har i tidigare inlägg talat om vikten av ett Litteraturens hus i Uppsala. Jag tycker att det är en viktig fråga som förtjänar en högre plats på dagordningen än den vi har nu.
Vi måste fördjupa Uppsalas kulturella identitet, om vi vill att Uppsala i framtiden ska ha en chans att väljas ut till att bli en Europeisk kulturhuvudstad.
Uppsala står nu inför några viktiga frågor för att stärka stadens kultur. Den pågående debatten om ett konstmuseum är en viktig hörnsten i den rörelsen. Det ligger i allas intresse att göra kulturen mer synlig här i Uppsala, inte bara som ett tillfälligt jippo utan som stabil grund att stå på.
I maj 2011 åkte en delegation på ett officiellt studiebesök till Oslos Litteraturens hus efter ett förslag av författaren Ola Larsmo. Det var ett välkomnat framsteg mot ett separat litteraturhus i Uppsala. Jag var själv i Oslo i januari i år och lärde mig att man måste skilja på bibliotek och litteraturens hus. Det senare lägger vikten på att producera böcker, att ha seminarier, workshops och vara en mötesplats för den starkt växande skara skrivande människor som vi ser i västvärlden i dag.
Bibliotek har en annan struktur och verksamhet som inte passar ett litteraturens hus. Inte heller ett kulturhus, tror jag, skulle klara av att härbärgera litteraturen. Litteraturen är stor nog att behöva ett hus för sig självt.
Uppsala vore inte unikt om man inrättade något sådant. I Stockholm har Svenska PEN tillsammans med svenska författarförbundet nyligen tagit initiativ till ett litteraturhus. Många städer i världen i dag har följt den utvecklingen: Berlin, Oslo, Bryssel och till och med lilla Nynäshamn.
Jag tror att ett litteraturhus skulle vara bra för alla skrivande människor i Uppsala och alla som vill ägna sig åt skrivande. Det skulle dessutom göra staden till en ännu mer attraktiv plats, och det på flera plan: kulturellt, intellektuellt och ekonomiskt.