Isländska Sigrún Sverrisdóttir har återkommande besökt Uppsala och Galleri Strömbom med sitt förtätade måleriska spåk. Graden av komplexitet och abstraktion har varierat. Den här gången är motiven mycket enhetliga och graden av abstraktion i stort sett obefintlig. Som utställningstiteln ”Flor” deklarerar så har våren genskjutit vintern. På galleri Strömboms väggar blommar det för fullt.
Generellt blir Sigrún Sverrisdóttirs bilder intressantare om de drar mer mot det abstrakta, men också i rakt av föreställande form uppvisar konstnären, som Cristina Karlstam skrev i recension på den här sidan för ett par år sedan, ”en förmåga att förmedla abstrakta, nästan andlliga dimensioner till sina ytligt sätt ganska enkla bilder.”
Kinesisk smörboll, rudbeckia, pioner, solbrud och prästkrage. Att läsa Sigrún Sverrisdóttirs verklista känns lite som att bläddra i Lena Anderssons solvarmt nostalgiska Maja-böcker. Förutom motiven är materialet en sammanbindande faktor. Alla 34 verk är målade med olja på plåt, och i de fall bakgrunden inte är bemålad förstärks förstås den ikonlika känslan av andlighet i den silvriga plåtens reflexioner.
Enkelt och lättfattligt, men med en antydan om något större och mer komplicerat.