Utdelning av stipendier och priser inom kulturområdet hör november och december månad till. Just nu visas två utställningar som båda bygger på stipendiefonder ur vilka årligen ett antal unga konstnärer uppmärksammas och belönas. Bonniers konsthall är sedan sin tillkomst för några år sedan platsen för Maria Bonnier Dahlin-stiftelsens stipendiatutställning. Det är Jeanette Bonniers 1985 instiftade stipendium till bortgångna dottern Marias minne som ger ett viktigt stöd till unga konstnärer. Stipendiet kan sökas, i år av 200 hoppfulla.
Årets Bonnier Dahlin-stipendiater, Paul Jägerskiöld och Jenny Yurshansky, får vardera 75 000 kronor och en gemensam utställning. Jenny Yurshansky reducerar sin utsaga till det yttersta. Av Martin Luther Kings berömda tal I have a Dream återstår bara interpunktionen, och i tv-monitoren visas endast testbilden. Stämpeln som besökaren får på handen utlovar visserligen evig trohet, Forever Yours, men texten försvinner gradvis med nästa handtvätt.
Också Paul Jägerskiöld väljer en återhållen estetik i sitt måleri. I ett vittomfattande, granskande koncept är influenserna många men de uttalade påståendena desto färre. Också i hans bildvärld prioriteras sökandet och de tvärsäkra meningsyttringarna saknas. Måleriet har sin styrka inte minst i sin seriella struktur. Hängningen i konsthallens restaurang är dock mindre lyckad; behövligt avstånd till de exponerade verken saknas.
Uppsalakeramikern Anna-Lisa Thomsons (1905–1952) stipendium är reserverat för kvinnliga elever vid landets konsthögskolor och kan inte sökas. Fyra utvalda får vardera 50 000 kronor och en grupputställning på Konstmuseet.
2010 års stipendiater håller alla en mycket hög klass och representerar dessutom flera olika tekniker, vilket gör deras gemensamma utställning än mer attraktiv. Det odödliga måleriet har i Elisabeth Frieberg från Umeå konsthögskola en suverän representant. Friebergs originella sätt att i den plana, tvådimensionella bildytan skapa djup och flerdimensionella strukturer är imponerande. Vattenyta och havsdjup förenas i en och samma bild.
Fristående skulptur med såväl arkitektoniska som konsthistoriska referenser skapar Johanna Friedman, Konstfack, och detta i kombination med en textil skulptural teknik som är mycket originell. Jag kommer att tänka på den brittisk-nigerianske konstnären Yinka Shonibares textila gestaltningar inför Friedmans lätt absurdistiska surrealism. Ett originellt konstnärskap i vardande!
Akvarelltekniken brukar traditionellt förknippas med vänliga, lättplacerade landskaps- eller blomstermotiv. Maria Nordin från Konsthögskolan i Stockholm gör något helt annat av tekniken i sina monumentala kroppsstudier. Volym, rörelse, hud och form sammansmälter till en organisk enhet i hennes starka verk.
Kristina Lidström, slutligen, utbildad vid Högskolan för Design och Konsthantverk i Göteborg, visar att design och konst kan vara aktörer på samma arena. Med ett överraskande koncept skapar Lidström ett bokprojekt där berättandet varken saknar fantasi eller konsthistoriska referenser. Resultatet ska bli en hel utställning i bokform med alfabetet som struktur. De visade delarna ger definitivt mersmak.
Högt betyg således till årets fyra Thomsonstipendiater. Och till den jury som valt ut dem.
Av tradition visas den årliga jurybedömda uppländska salongen parallellt med Thomsonstipendiaternas utställning. Det är ett arrangemang som inte är särskilt lyckat och som sällan utfaller till de uppländska konstnärernas fördel.
I år blir detta ojämna förhållande ovanligt påtagligt. Utan vetskap om det urval som enmansjuryn Carl Bergström, Gävle Konstcentrum, hade att tillgå måste det ändå konstateras att mycket av det som visas i årets salong mår bäst av att förbigås med tystnad. Kanske har flera av regionens mer namnkunniga konstnärer denna gång avstått från att skicka in verk? Varför de annars saknas är än svårt att förstå.
Desto större skäl att lyfta fram några av de konstnärer som gör att årets salong ändå kan vara värd ett besök. Så kan man avnjuta Erik Hedmans silhuettklipp (kanske lite väl lika Lisa Jonassons, men färgstarka och dekorativa). Man kan konstatera att konstnärer som Barbro Curling och P O Larsson bidrar med sevärda verk, Curling med subtila arbeten i blandteknik på temat Nebulosa, Larsson med landskapsstudier i kraftfull träsnittsteknik. Man kan glädja sig åt Natasha Dahnbergs datagrafik där dagsaktuella komplikationer mellan öst och väst får en originell och rolig gestaltning, Helena Laukkanens grafik och Katarina Sundkvist Zoharis arbeten i blandteknik. Och man kan framför allt konstatera att det går att skapa överraskande impressioner med hjälp av broderi på målad bakgrund, så som Barbro Andersson gör i sina fyra arbeten; utan tvekan ett av salongens bästa bidrag i all sin lågmäldhet.