Den fransk-kamerunske konstnären Barthélémy Toguo slog kring millennieskiftet igenom med den rätt fantastiska performanceserien ”Transit 1-8”, där konstnären utmanade både tullväsende och de allmänna fördomarna mot svarta människor i Schengenområdet. Ett verk som vid sidan av sitt angelägna ämne också är utmärkt för att det visar att det går att vara djupt allvarlig och rolig på samma gång, utan att det ena utesluter det andra.
Utställningen ”An afropolitan view” på Uppsala konstmuseum utgår från Toguos genombrott och betar sig igenom dryga två decennier av ett konstnärskap som kastar sig mellan olika uttryck men binds samman av en nyfiken humanism som vägrar binda sig vid en enda position.
”Transit” bygger på Toguos erfarenhet av att ständigt misstänkliggöras i egenskap av svart man, och i Europa ständigt få representera en hotfull version av ”den andra”. Med ett snett leende har Toguo utmanat tull och migrationsmyndigheter och wallraffat fram situationer som har blottat strukturerna. Resultatet presenteras i en bild åtföljd av en berättande text.
I seriens första del åkte Toguo till Charles de Gaulle-flygplatsen utanför Paris med två skulpterade väskor av trä. Mer än så behövdes inte för att väcka uppmärksamhet. En ordningsvakt förde omgående Toguo till polis och tull som gjorde sitt yttersta för att öppna de solida väskorna. Han retar också upp flygpersonal genom att bära en stor hatt av trä, väcker fasa i en dyr förstaklassvagn på ett tåg genom att vara klädd i samma kläder som Paris renhållningsarbetare, reser med ett patronbälte fyllt med godis om midjan och försöker ta sig in i Finland utan rätt papper för att uppleva de ovärdiga förhållanden som råder i de ”väntezoner” där människor som ska avvisas förvaras.
”Transit” gör det smärtsamt tydligt hur olika människor behandlas beroende på sin hudfärg. Det krävs mer än en intellektuell härdsmälta för att någon ska kunna se på Toguos verk och inte se de rasistiska strukturer som genomsyrar vårt samhälle. Dessutom förebådar Transit-serien, som curator Rebecka Wigh Abrahamsson också skriver i utställningskatalogen, vår tids stora terroristskräck.
I det anslutande verket ”Une autre vie” griper Toguo an ett annat problem, nämligen den miljömässiga utarmningen av den afrikanska kontinenten, och presenterar en bildserie där hans kropp interagerar med trädstammar på väg att exporteras. Med texter som ”Fragile” på en bild som visar ett fotografi av en arm och en trädstam dras verket med en viss övertydlighet, men i förlängningen blir det intressant eftersom det sätter fokus på det absurda i skogsskövlingen i många afrikanska länder. Ädelträet tas glatt emot i västerländska länder, medan människorna ska stanna kvar på kalhygget.
Ungefär samma sak kan sägas om den nästan slapstickartade fotoserien ”Stupid African President” där Toguo själv agerar i bilder som tar upp rovet av naturtillgångar som flera afrikanska ledare gör sig skyldiga till.
Toguo placerar ofta sitt jag i sin konst, men med projektet ”Head above water” tar han ett steg tillbaka och förtydligar att det inte är hans personliga erfarenhet som är intressant, utan väldigt bokstavligt den flod av olika erfarenheter och berättelser som utgör den kollektiva mänskliga erfarenheten.
I ”Head above water” besöker Toguo konfliktdrabbade och/eller politiskt intressanta platser som Tahirtorget i Kairo eller Paris brinnande förorter och delar ut frankerade vykort där han ber människor skriva ned något om sina drömmar och förhoppningar och sedan skicka tillbaka kortet till honom. Korten presenteras som stora mosaiker, där varje plats blir en bild bestående av mängder av små berättelser på olika språk. En grafiskt elegant – eftersom korten för varje plats är likadana – men ändå vilt strömmande flod av kollektiv mänsklighet. Dessutom en rolig tagning av den utdöende mail-art-formen.
Tillsammans med teckningar, collage och både finstilta och tydliga akvareller bildar de ovannämnda verken en heltäckande porträttutställning som dessutom för med sig en nyttig påminnelse om att ett globalt perspektiv inte, som vi gärna inbillar oss, måste ha en europeisk eller västerländsk utgångspunkt för att vara giltigt.