De kallas konstruktivister eller konkretister, ibland beskrivs deras konst i stället som abstrakt. Det handlar om konstnärer som avstår konsekvent från föreställande eller illustrerande avbildning. Den så kallade gudomliga geometrin är nog för deras behov av form. Kombinerad med en utstuderad känsla för färg blir deras verk ofta ett slags kompositioner där ordvalet gärna får associeras med musik. Tillgängligheten för betraktaren nås också bäst om verken ”avlyssnas”; rebuslösningar är ingen framkomlig väg. Målningen med musiktermen Etude som titel anger explicit hur den här konsten bäst bör ses.
Ändå är det inte alls säkert att ett måleri som konsekvent håller sig till geometrisk form och palettens hela färgskala skulle sakna referenser till erfarenheter, känslor, händelser i den så kallade verkligheten. När det gäller Peter Freudenthals måleri ligger sådana företeelser alltid bakom bilderna. Det är med konstnärens blick som avläsare som dessa ting sedan förvandlas till kompositioner eller, som ett av verken betitlas, till konstellationer.
I sina för ett par år sedan utgivna memoarer med den kongeniala titeln Som jag ser det skriver konstnären om sitt livslånga sökande efter sin identitet som människa och konstnär. Det är en bok som av författaren Torgny Lindgren beskrivits som ”en livsroman med sällsynt lyster och innerlig glädje till livet”, en karaktäristik som väl låter sig tillämpas också på det bildmässiga resultatet av hur Freudenthal ”ser det”. Rörelse, rytm, plan, ytor, perspektiv och dimensioner är nyckelbegrepp. Titlar som Fors och Konstellation är höjdpunkter i sin genomtänkta form. Att hans konstruktioner/kompositioner är försedda med vägledande titlar hänger givetvis samman med de bakomliggande ”berättelser” som konstnären väljer att förmedla. Men titlarna är inte mer styrande än att de samtidigt lämnar fältet fritt för betraktarens egna ”berättelser”. Peter Freudenthals utsagor handlar om hur han ser livet och konsten; de överlämnas till betraktaren med stor generositet i den här utställningen. Där målningen På natten med sin lilla lysande vita kvadrat mot en i övrigt huvudsakligen svart bakgrund utgör ett kraftcentrum.