Kroppen är alltid dubbel. Att samla och presentera konst på temat naket och sex är att fokusera både på konstens historiska roll som utmanare och bekräftare av rådande normer och moral. Att ställa några samtida verk bland mängder av historisk porr med verkhöjd, som Nationalmuseums överintendent Solfrid Söderlind uttrycker det, är på en gång att ifrågasätta den manliga blickens hegemoni och att följa den.
Kroppen binder samman oss med de förfäder som brukat och missbrukat samma kroppar som vi gör i dag, men den skapar också avstånd. Den dygdiga oskulden personifierad som en naken tonåring är en allegori som vi kanske förstår men knappast kan tolka på samma sätt som en 1600-talsindivid. Vi tittar på samma målning men ser antagligen inte samma motiv. Men att kika in i en gammal snusdosa med ett lönnfack där överklassynglingen illustrativt minns sina bordellbesök på Grand Tour är ungefär exakt som att knäppa på tv:n och titta på Big Brother eller något annat program där människor mjukt dirigeras till att knulla offentligt för att kittla en fördömande publik.
Klassperspektivet – omodernt och evigt – är också detsamma. De kroppar som betraktas ses i allmänhet från ovan. Det vi har vunnit genom seklerna är en öppenhet som gör att vi inte behöver smussla när vi vill betrakta eller diskutera kropp. Men det är förstås avsevärt mycket lättare att le åt antika skulpturer som har censurerats med påklistrade fikonlöv än att se våra egna blinda fläckar av dubbelmoral och censur.
Nationalmuseums stora vårsatsning Lust & last bjuder in till många tankar, men fokuserar inte riktigt på något. Helhetsmässigt är utställningen närmast en resa i voyeurismens tecken, från rödkindat bara 1500-talsallegorier till Lars Nilssons videoinstallation Vid mitten av min levnadsbana fann jag mig i en mörk skog, från 2002, där betraktaren väldigt bokstavligt blir en smygtittare som i skydd av dunklet iakttar en onanerande kvinna i en skog. Och som sådan är utställningen förstås en alldeles självklar publiksuccé.
Nakenhetens subversiva potential drunknar i svallande kött och 1700-talsskulptören Tobias Sergels hemliga jättekukar. Eller syns i varje fall mycket bättre när verken möter betraktaren som undantag bland mer påklädda verk, det vill säga omgivna av det sammanhang de utmanar. Bakgrunderna, skulle man kunna hävda, blir egentligen intressantare än huvudmotiven, vilket möjligen är orsaken till att Palle Torssons bildserie Minus porn, från 1999, är inkluderad i utställningen. Torsson visar några pornografiska scener där de kopulerande är reducerade till utsuddade konturer i nästan majestätiskt fantasilösa miljöer. Torsson visar ganska effektivt att vi kan betrakta på väldigt olika sätt, och man kan för övrigt parentetiskt skjuta in att hans enligt domslut förstörda Pippi Långstrump-kollage (om någon minns debatten för några år sedan) skulle ha gett Lust & last en vasshet som nu saknas.
En lite rörig hängning förstärker, så klart medvetet, intrycket av köttmarknad. Samtid och historia blandas, konst och sexleksaker huller om buller. Satir, erotik, porr, medveten vass samhällskritik, feministiska strategier. Deffade keruber, utnyttjade pigor, fräcka marginalanteckningar. Röda lampor? Självfallet. Höjer betraktaren på ögonbrynen? Nej, inte särskilt.