Fredagskvällens Sacred Night-konserter bjöd på två helgjutna musikupplevelser för priset av en. Anour Brahem från Tunisien är oud-spelare och kompositör. Han har lång och gedigen erfarenhet av olika samarbeten med världsledande musiker inom alla genrer. I det aktuella projektet Anour Brahem Quartet följs han av Klaus Gesing på basklarinett, den svenske basisten Björn Meyer samt Khaled Yassine på slagverk. Resultatet är en fusion mellan västerländsk jazz och orientalisk musik som inkorporerades till ett sound som var tätt sammansvetsat med en urban och kontemporär klang. Virtuositeten hos musikerna var påfallande och förmågan hos var och en att sammanföra sin musikaliska utgångspunkt till en så ofelbar helhet var lysande och rätt och slätt makalös.
Andra akten tillhandahölls av sångsolisterna Alireza Ghorbani och Dorsaf Hamdani som tillsammans med Ali Ghamsary satte ihop ett program baserat på Omar Khayyams poesi. Musiken gick i den religiösa extasens (och en släng av den sexuella) tecken. Alireza Ghorbani, klassisk persisk sångare verksam i Teheran, hostade visserligen till mellan sångerna, men hade en enastående röstkontroll. Ensemblen var likaledes i detta fall skarpa med en outtröttlig energi och fart varvat med den sufiska musikens mer suggestiva klanger. Med sina rötter i såväl den persiska och arabiska musiktraditionen så pyrde konserten av en nutida fräschör. Det kändes som att de utgick från ett underdog-läge då många hade lämnat salongen efter första delen. Därför var det också med extra stor kraft som musikaliteten var medryckande in till klimax.
Man ska inte sitta och finna fem fel mellan de två akterna, de jobbade under olika premisser och under, åtminstone delvis, olika musikaliska utgångspunkter. Om den röda tråden ytligt sett var musik från Mellanöstern så var emellertid den sanna pelaren som genomborrade kvällen musikaliteten. Musikaliteten som går bortom genrebenämningar som ”världsmusik” eller ”arabisk” musik. Bra musik behöver inte förklaras.