Pär Fredins konst är till synes banal. Frågan är om den är något annat ? och i så fall varför?
Å ena sidan är bilderna på utställningen Nödvändig åtgärd på Bror Hjorths Hus fullständigt ointressanta. Bilderna är inte sådär förfärligt usla egentligen, bara platta och tråkiga.
Men vi kan inte nöja oss med att titta bara på bilderna och där avgöra deras mening eller värde. Hur de framträder säger inte allt.
Eller så här, vi kan konstatera att bilderna i sig är just tråkiga. Men det är något annat med bilderna, något som ligger bortom deras framträdande. Vad är det då Fredin visar?
En rad uppförstorade vykort som visar byggnader. Bilderna har också det gemensamt att den som en gång i tiden skickade dem har ritat en pil eller ett kryss vid det rum där personen kanske bodde under sin vistelse. En annan bildserie, eller egentligen ett stort collage, visar 666 olika smådjur: kattungar, hundvalpar, möss, kaniner och så vidare.
Ytterligare en serie visar brudklänningar, en annan bilar kategoriserade efter färger.
De flesta av bilderna är hämtade från köp-och-sälj-sidan Blocket. Bilderna är med andra ord inte fotograferade av Fredin själv. Han har helt enkelt tagit dem från sitt ursprungliga sammanhang, kategoriserat dem på olika sätt och placerat dem i detta nya sammanhang. En inte helt ovanlig transfiguration i vår samtida konstvärld: ta något vardagligt och sätt det i ett konstnärligt sammanhang, och vips, vi har konst. Denna process förändrar naturligtvis inte bildernas visuella egenskaper i sig ? vad som finns i bilderna finns där oavsett var de presenteras, men på något sätt avgör ju sammanhanget faktiskt hur vi ser bilderna, vad vi ser i dem.
I sig är bilderna alltså precis så tråkiga som alla bilder är på Blocket eller någon annan liknande sajt: De är tagna med dåligt ljus, de är lite oskarpa och sneda. Men där finns också alltså något annat, men vad?
Här har vi ett problem. Om vi säger att konstnärens avsikt är förkroppsligad i verket, så finns det i praktiken två sätt som den kan nå oss på. Antingen ser vi avsikten i objektet ? den framträder för oss genom att verket på ett estetiskt sätt framställer något på ett sätt som vi kan erfara och känna något inför. Eller så får vi ta del av konstnärens avsikt genom att beakta något som inte framträder i konstobjektet som sådant ? vanligtvis en text i anslutning till verken.
Det första alternativet går alltså bort, men hur är det då med det andra? Hjälper en text, eller något annat oss att se att bilderna i det nya sammanhanget säger något utöver vad som de facto representeras? De gamla vykorten, brudklänningarna, husdjuren och hur de presenteras ? i kategorier, inramade och i serier, påminner starkt om hur konst visas på större utställningar av namnkunniga konstnärer i Europa. Men bortom presentationen som sådan lyser mening och värde ganska svagt.
Den meningsskapande processen ligger naturligtvis delvis hos betraktaren. Men här bär också konstinstitutionen, och till syvende og sidst konstnären, ett avhängigt ansvar.
Det räcker faktiskt inte med att institutionen i det blad som erbjuds besökaren slår fast att Fredin intresserar sig för levnads- och konsumtionsmönster, autenticitet, samhälle och estetik ? eller att Fredin minsann är intellektuell.
Om så är fallet måste det ju kopplas samman med vad som ställs ut så att verken framträder med detta innehåll. Besökaren måste helt enkelt få hjälp med att sätta dessa frågeställningar i relation till det som visas i utställningen.
Jämför med upplevelsen att gå runt i Bror Hjorths egna gamla lokaler, där tar vi del av verk som direkt talar till oss. Vi känner något, vi förundras, rör oss runt objekten och funderar eftersom konstobjekten är beskaffade på ett sådant sätt.
Kontrasten är direkt olycklig och kanske faktiskt helt onödig. Men den konstpedagogiska uppgiften på Bror Hjorths Hus samtida avdelning är satt något ur spel. På sätt och vis framstår därför Fredins utställning som inkomplett, den tar oss bara halva vägen.
Vi ser objekten, men inte konstverken. Men då är det bara att gå runt hörnet, till Hjorths egen konst. Där möts vi av motiv och form som gör att vi faktiskt känner mervärde, konstvärde.