Den svarta tavlans andra liv

Med Svarta tavlan gör konsthallen Artipelag en ambitiös, på en gång lättfattligt bokstavlig och avancerad, genomgång av hur konst och pedagogik har korsbefruktat varandra.

Joseph Beuys x 2. Som svart tavla och film.

Joseph Beuys x 2. Som svart tavla och film.

Foto: Jean-Baptiste Beranger

Kultur och Nöje2013-11-07 10:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Den svarta tavlan är numera något av en relik, men har burit många stora tankar och dessutom förädlats till konstnärsbakgrund och -material. Antroposofen Rudolf Steiners svarta tavlor var inte avsedda som konst med sparades av fanatiska anhängare och har nästan ett sekel efter sin tillkomst hittat ett nytt liv i den vita kuben. På Artipelag visas de i anslutning till Joseph Beuys legendariska föreläsningsrester och förvånande många samtida konstnärskap som, faktiskt utan nostalgi, använder den gamla trotjänaren som motiv och tanketrampolin.

Alejandro Guijarro har exempelvis fotograferat kvarvarande svarta tavlor på prestigefyllda matematikinstitutioner runt om i världen och presenterar dem rakt av i stora printar. Med ett litet och klassiskt kontextbyte stiger det en märklig skönhet ur de halvt utsuddade formlerna och uträkningarna.

Det återstår att se om den snart lika utrotningshotade whiteboarden kommer att invadera konstvärlden på samma sätt.