Mellan Salem Al Fakir och Uppsalapubliken finns en särskild kemi. I somras avslutade han sin turné med två utsålda spelningar på Katalin och nu i mellandagarna var det dags för två nya spelningar. Även denna gång var det närmast utsålt.
Spelningen var som en uppsluppen fest. Al Fakir bjöd på hit efter hit och möttes av allsång i var och varannan låt. Tempot var högt och entusiasmen på scenen både påtaglig och smittsam. Visuellt var det spartanskt. Al Fakir sade visserligen att han nyligen gjort en spontanklippning och fixat till mustaschen, men i övrigt nöjde han sig med Katalins vanliga enkla dekor. Men hans egna karismatiska utspel var sevärda nog. Han studsade runt bakom sin synt och diggade med i låtarna med ett stort saligt leende.
På senaste albumet Ignore this finns gott om syntar och förprogrammerade ljudeffekter. De följde med till Katalin och gjorde låtarna än mer dansanta, men samtidigt blev ljudet maskinellt och fick en daterad 80-talskänsla. Den mångsidighet som annars präglar Al Fakirs musik hamnade också i skymundan bakom alla ljudeffekter.
Låten Split my personality blev med sitt lugnare tempo och melodiska gitarrslingor en välbehövlig kontrast. Den gav även större plats för själfullheten i Al Fakirs karaktäristiska röst.
Ordinarie set avslutades av en briljant version av Keep on walking och jublet efteråt visste knappt några gränser. Låten stack ut redan i Melodifestivalen och den höga energin på Katalin gav den en starkare nerv och intensitet.
”Vi har inte förberett något”, skojade Al Fakir när han och hans musiker blev inropade för extranummer. Publiken fick önska vad de skulle spela och valet föll på Good song, den stora hiten från hans debutalbum. Den håller fortfarande, men efter låtarna i det ordinarie setet kändes den blek.
Summan av kardemumman: en energistinn och uppsluppen spelning, men med för många syntlager. Till nästa gång får Salem Al Fakir gärna dra ner på de förprogrammerade ljudeffekterna.
Fotnot: Salem Al Fakir spelar på Katalin i Uppsala tisdag 28/12 också.