Utan Sex and the City - inget Girls. Det är inte bara formatet, fyra tjejer i New York som försöker skapa reda i livet och relationerna, som avgör det; Girls är också en explicit hyllning till sin föregångare. I första avsnittet ser vi hur en SATC-poster pryder Shoshannas rum, och en tillhörande monolog från affischägaren om hur hon nog mest är en Carrie, fast med lite inslag av Samantha och Miranda. (I själva verket är hon en solklar Charlotte - en fantastisk, mild ironi som visar hur Girls träffar rätt på en gång.)
Men Girls är i allt väsentligt något helt annat än SATC. Det är yngre, nyare och råare. Kritiken mot Girls har stundtals varit hårresande hård och irrelevant. Serien har kallats "Sex and the City for fat people" - en konsekvent av att seriens skapare och huvudrollsinnehavare (hon spelar Hannah Horvath) Lena Dunham ser ut som ... tja, en vanlig person? Som har mage och dessutom mage att visa upp den och alla andra delar av sin icke-retuscherade kropp. Men för samma sak har Girls blivit hajpat och älskat, för vanligheten och verkligheten.
Det vanliga och det verkliga är besvärliga, hala begrepp som sällan gör något rättvisa. Och det är detta som är det bedrägliga med Girls; antagandet om att den med sin avsaknad av Hollywoodkroppar och dyra skor skulle representera en sannare bild än SATC. Jag vet inte hur jag - 31 år, tvåbarnsmor, separerad flata i norrländsk landsort - med trovärdigheten i behåll kan prata om identifikation och igenkänning inför en tv-serie som skildrar ett gäng 20-nånting-tjejer i New York. Men jag gör det ändå: jag fattar ingenting. Jag har aldrig känt mig så alienerad från en tv-serie som jag gör med Girls.
Ändå vill jag hela tiden se mer. Det är något med Lena Dunhams tilltal som fäster, så där omedelbart. Kanske är det ett slags antieskapism - "herregud, vilken tur att det där livet inte är mitt, att jag bara behöver se på"? Pilotavsnittet innehåller allt som är Girls kärna, under säsongen och en bit in i den andra skiftar det; saker och personer modifieras. Men inte för mycket. Girls är en anomali bland amerikanska tv-serier, något man faktiskt aldrig sett förut - och smart innovation räcker rätt långt.