Allt fler gallerior upprättas i Uppsalas stadskärna, vilket har blivit ett omdiskuterat ämne som väcker känslor. Vad innebär egentligen galleriorna för stadsmiljön? Galleriseringen diskuteras utifrån olika infallsvinklar i ett par kapitel i boken En gång talade man om staden – texter 1968–2010 av stadsbyggnadshistorikern Bosse Bergman (Axl Books). Det är en samling av texter, essäer och vetenskapliga artiklar om stadsmiljön.
I artikeln Köpcentrumet och stadslivets trivialisering får vi en förklaring till varför galleriorna blir allt vanligare i Sveriges städer. Bergman menar att shopping i dag inte bara är en nödvändig aktivitet utan en sysselsättning innehållande sociala, kulturella och identitetsskapande värden. Genom självbetjäning och möjlighet att fritt strosa runt mellan butiker utan köptvång känner sig konsumenten fri. Galleriorna har blivit en plats där konsumtion och social interaktion går hand i hand.
Då kommers föder folkliv skulle man absolut kunna se en positiv utveckling för Uppsalas stadskärna när fler gallerior inrättas. Däremot är det viktigt att poängtera att galleriorna har en tydlig påverkan på stadsbilden. I artikeln Citykärnornas gallerisering påvisar Bergman att många stadskärnor har omvandlats till renodlade köpcentrum med butiker, varuhus och gallerior samlade kring en eller ett par gågator. Det är lätt att konstatera att även Uppsala följer detta mönster. Centrum blir allt mer effektiviserat med gallerior längs Dragarbrunnsgatan, Svartbäcksgatan och Kungsängsgatan. Den till ytan lilla stadskärnan rymmer i dag fem gallerior och ytterligare en är på väg att inrättas i rådhuset. Man kan tydligt se att förtätningen av Uppsalas stadskärna genom gallerisering leder till en allt mer homogen stadsbild. Galleriorna har ett likartat utseende invändigt då främst de största affärskedjorna är representerade.
Det är inte bara stadsbilden som påverkas av en allt mer galleriserad stadskärna utan även folklivet. Bergman anser att folklivet i stort gynnas av kommers men nämner i artikeln Citykärnornas gallerisering att gallerior har en dränerande effekt på folklivet utanför gallerian. Genom att gallerior i många fall uppförts utan entréer till angränsande sido- och bakgator menar Bergman att dessa gator lätt betraktas som bakgator. Till följd av att garageinfarter och väggar utan skyltfönster kantar gatan blir den ointressant för dess besökare. Det här är extra tänkvärt i en stad som Uppsala då galleriorna i många fall upprättats med ”ryggen till” angränsande gator. Exemplen är Klostergatan och St Persgatan som angränsar mot St Pers galleria. Dessa gator fungerar främst som passager trots deras centrala läge. Vad Bergman inte nämner är att gallerior har en ännu större påverkan på stadskärnans folkliv under kvällstid. Detta är tydligt i Uppsala då stadskärnan inte erbjuder mycket när galleriorna har stängt. En folktom stadskärna upplevs ofta som otrygg för dess besökare. Ju fler affärer, caféer och restauranger som förflyttas in i gallerior, desto mer av stadens kvällsliv går förlorat. Därför är det viktigt för Uppsalas folkliv att expandera stadskärnan så att den blir representativ för stadens invånare och storlek.
I flera artiklar beskriver Bergman miljön i gallerior som en ”klasslös trivselmiljö”. Även om galleriorna i dag myllrar av folkliv är det svårt att hålla med Bergman. Gallerian är i grund och botten en reglerad miljö där man endast får lov att vistas under kommersens villkor. I en ”klasslös trivselmiljö” bör det finnas en större acceptans för gatumusikanter, skejtare, hemlösa, reklamutdelare, politiska manifestationer och lekande barn. Som det ser ut i dag finns det ingen plats i gallerior för aktiviteter som inte innefattar konsumtion vilket gör att galleriorna snarare speglar en privat miljö än en offentlig.
För att skapa en trivsam stadsmiljö är det viktigt att alla människor känner att de kan vara en del av och tillsammans äga stadens offentliga platser. Om gallerian ska kunna ersätta vår stads torg- och gatuliv behöver den locka besökare med mer än bara konsumtion. Ett steg på vägen för att få gallerior att bli mer stimulerande platser kan vara fler sittplatser, konst, långa öppettider, variationsrikt utbud och större frihet för besökarna. En god stadsmiljö bör kunna erbjuda aktivitet under dag- och kvällstid för alla stadens invånare.
Julia Vilkénas
Landskapsarkitektstudent vid SLU