"Rörelse och Reflektion", så kallas utställningen som hade vernissage 1 februari och öppnar den helt nya konsthallen i Märsta centrum.
I utställningens första del finns fyra svarta kroppar – könlösa och ålderslösa. De klättrar, balanserar eller lutar sig. Systerdottern Klara och bonussonen Love har stått modell, berättar den 48-åriga konstnären från Södermalm.
Formgivningen gjordes för tre år sedan men först förra året visades skulpturerna upp, då i rostfritt stål. I Märsta visas de svartpatinerade bronsversionerna.
Utmed väggen klättrar ett mönster av synnervens ådror. Samma mönster syns i de svarta skulpturernas yta.
Det finns sex fotografier på konstnärens grimaserande syster. Varje foto har flera lager och därför rörelser i bilden. Fem skulpturer av nallebjörnar i rostfritt stål står på huvudet. Ytan gör att den som kommer nära ser sitt eget ansikte speglas, förvrängt till en grimas.
Till sist finns tre glasskulpturer, varav två i uranglas, vilket gör att de ändrar färg beroende på ljustemperaturen i rummet.
Maria Miesenberger berättar att hon var i Odensala alldeles utanför Märsta många gånger när hon var liten. Hennes pappa kom nämligen från Österrike till Sverige 1952, bodde i Märsta och jobbade som lantbrukselev i Odensala.
– Pappa säger att han föddes i Sverige i Märsta.
Maria Miesenberger är rätt så upptagen under våren, med bland annat fotoutställningar på Artipelag på Värmdö och Göteborgs konstmuseum, men hon ville också ställa ut i Märsta.
– Jag vill se ett möte med publiken. Det är bra att Märsta konsthall möjliggör möten mellan invånare och etablerade samtidskonstnärer.
Hon tycker att det är bra för konsten att kommunicera med en bred publik och inte bara på exklusiva ställen. Märsta konsthall ligger i centrum, är knutet till biblioteket och har dessutom gratis inträde.
– Konsthallen är tillgänglig, det är viktigt.