Den mångsidiga Uppsala vokalensemble tog sig på söndagskvällen an en rad tunga och svåra klassiker inom den svenska körlyriken. Många körer brukar nöja sig med en eller två av dessa samma kväll men kören och dess ledare Sofia Ågren har höga ambitioner.
De övervägande långsamma tempi hon valt avslöjade ibland viss tveksamhet i körens frasering och sopranstämman kunde någon gång låta vass och en smula pressad men på det hela taget gjorde man en utmärkt insats. Kristallen den fina i Gunnar Erikssons arrangemang blev en rivstart med Nina Blixt och Essa Hedbor som kulande solister.
Aftonen av Hugo Alvén satt utmärkt medan Huru skön och huru ljuv … av Gösta Nystroem hade några missar. De svåra Knut Nystedts O Crux och Ingvar Lidholms Laudi III sjöngs tekniskt utmärkt väl, och Sven-Eric Johansons Snabbt jagar stormen våra år och Pingst av Oskar Lindberg var strålande bra.
Efter paus gjorde Akademiska Kapellet entré och fick på egen hand spela två satser ut Pelléas et Mélisande av Fauré. Det är inspirerande musik och det var roligt att höra Kapellet i Konserthuset istället för i Universitetsaulan. Orkesterklangen var bred och fyllig samtidigt som de enskilda stämmorna var tydliga och klara, något som inte alltid är fallet i aulan.
I kvällens huvudverk ”Förklädd gud ” av Lars-Erik Larsson till Hjalmar Gullbergs text återkom Sofia Ågren på dirigentpulten. Här får alla högsta betyg. Orkestern och kören gjorde en förnämlig prestation tillsammans med de båda solisterna Anton Ljungqvist och Elina Granlund som inlevelsefullt tolkade sina partier.
Recitatören Emma Tranströmer betonade ett par gånger på ett egendomligt sätt men förmedlade fint den längtan efter trygghet som ekar ur Gullbergs text. Hans diktverk till Larssons musik blir så för oss ett trösterikt budskap som gör vårt liv litet lättare: ”lägger som himmelsk läkning för djupa själasår en vän fri från beräkning sin hand i vår, synes en ljusglans sprida sig kring vår plågobädd, då sitter vid vår sida en gud förklädd”.