Blivande författare brukar få rådet att skriva om sådant som de är väl förtrogna med. Har man till exempel arbetat som advokat så är det klokare att låta bokens huvudperson vara just det, snarare än kirurg eller rallyförare.
Av samma anledning så finns det redan en uppsjö böcker och filmer som handlar om 30-åriga författare som får skrivkramp. Det här tillhör en av de mer gemena genvägarna i branschen: Tycker du att det är svårt att skriva? Skriv i så fall en historia om hur svårt det kan vara att skriva.
Komikern Peter Magnusson har både författat manuset och spelar huvudrollen i En gång i Phuket, en romantisk komedi som handlar om en 30-årskrisande karriärcoach och tönt som släpper allt och reser till Thailand i någon sorts diffus föresats om att skriva den stora romanen om den moderna mannen.
Det går inget vidare med skrivandet. I stället hamnar han i ett gulligt triangeldrama bland kokospalmer, mjuk sand och söta små apor. Jag har ingen aning om huruvida Thailands turistråd har pytsat in några pengar i det här filmprojektet men om de inte har gjort det så kan de glädja sig åt riktigt trevlig gratisreklam.
I flera tv-program har Peter Magnusson visat att han är en härlig imitatör och spattig gestaltare av udda existenser, från fläskkotlettkammade Stureplansbrats till vanliga knegare. Här spelar han i stället en närmast nedtonad version av sig själv, en sorts svensk romkom-Hugh Grant, komplett med bångstyrig frisyr och ögonlock som klipper nervöst.
Även om Magnusson sköter sig så blir jag inte lika övertygad av honom som skådespelare i denna löst hållna vidareutveckling av Sommaren med Göran. Det är inte Peter Magnusson som flippar ur utan karaktärerna omkring honom. Ibland önskar jag att det hade varit tvärtom.
Icke desto mindre så håller manuset en förvånansvärt hög kvalitet, inte minst för att handla om en kille med skrivkramp. Dessutom bidrar birollerna med väldigt mycket.
David Hellenius gör till exempel en smittande skojfrisk utflyktsledare som ständigt placerar töntige huvudpersonen Sven i klistret. Frågan är dock om inte norska Jenny Skavlan är roligast som den hippieartade norskan Gitte, en kvinna som talar sig varm för tarmsköljning och deltar i en sexscen som urartar i någon sorts simulerad vaginal förlossning.
Där och då övergår den småputtriga och trevliga romantiska komedin till något mer bisarrt och häpnadsväckande som det hade varit ännu roligare att se på bio. Efter alla tv-program vet vi ju att paret Magnusson och Hellenius även har sådant i sig.
I stället blir En gång i Phuket främst en småmysig och lyckad måbra-film att ta med sig en dejt på, varken mer eller mindre.