Disney har i Trassel omarbetat bröderna Grimms klassiska saga om Rapunzel, flickan med det långa gyllene håret. Kreativiteten verkar dock ha trutit, för detta känns varken uppdaterat eller nytt. Titeln Trassel (”Tangled” är den engelska titeln), vilken kan verka aningen förbryllande, fick förmodligen duga då man inte ville ha med ordet prinsessa i titeln. Detta för att man ville rikta sig till en bredare publik (alltså inte gå miste om pojkarna). Man har också gjort Rapunzel till en lite mer stökig blond prinsessa än vanligtvis i Disneys värld. Visst försöker man lite blygsamt att leka med stereotyper och könsroller, men ansträngningarna faller inte alltför väl ut dessvärre och istället befäster filmen snarare rådande könsroller.
Rapunzel är den skönsjungande rosaklädda prinsessan som redan som spädbarn (på grund av sitt magiska hår) blev kidnappad av en elak häxa, Gothel, som nu utger sig för att vara flickans mamma. Inlåst i ett torn lever Rapunzel och tillbringar dagarna med att drömma om världen utanför. Men allt detta ändras när den tjusiga tjuven Flynn Rider kommer på oväntat besök och Rapunzel till slut tar chansen och lämnar tornet.
Man har valt att göra den detaljrika Trassel i 3D och landskapet och karaktärerna glänser i kapp på duken. Allt är välputsat in absurdum. Huvudkaraktärerna är inte bara plastigt tråkiga till sitt utseende, här finns heller inte mycket till personlighet. Det hade heller inte skadat om de svenska rösterna hade gjorts med lite mer inlevelse och personlighet. Förutom den välarbetade animationen är det inte så mycket som förtrollar oss i Trassel. Trassel är mest yta. En mycket välpolerad sådan.