På papperet är filmen "Winter´s tale" ett lovande projekt. Kända skådespelare i rollerna, en handling som spänner över ett helt sekel, romantik kryddad med magisk realism. Så synd att det havererar.
Filmen börjar 1895 då ett ungt invandrarpar nekas stiga iland i USA då mannen har tuberkulos. De lämnar sin lilla babyson kvar, firar ner honom i vattnet vid Ellis Island i en liten modellbåt. Redan här stöter berättandet på motstånd. Varför stannar inte mamman med babyn? Sedan fortsätter frågetecknen att hopa sig i en intrigväv som blir allt mer svår att svälja. Stoff från flera kända sagor och berättelser som "Snövit" och "Oliver Twist" kan kännas igen, men används valhänt. Och den vita flygande hästen är verkligen svårsmält, liksom att Colin Farrells huvudrollkaraktär, babyn som vuxit upp till tjuv, är betydligt äldre än 100 år i filmens slutscener. Fast han inte alls är vampyr. Möjligen någon sorts ängel. Oklart vad.
Akiva Goldsman, som fick en Oscar för sitt manus till "A Beautiful Mind" 2001, debuterar som regissör. Han har en imponerande rollista att jobba med, nästan lika många stjärnor som i Vintergatan, som är en av filmens många slitna metaforer för liv, ljus och hur saker kan hänga ihop på magiska sätt.
En vacker och tragisk kärlekshistoria i senviktoriansk miljö och att Will Smith, av alla skådespelare, dyker upp i en roll som demonernas härskare Lucifer är denna skrönas mesta behållning. Men där i mellan hackar det betänkligt i berättarmaskineriet.