Underhållande men tunt om lyckopiller

Vem av oss skulle inte vilja vara lite smartare, snyggare, lite mer perfekt och framgångsrik? Föreställ dig ett piller som gav dig en genväg dit - och den mest inbitne drogmotståndaren skulle troligen vekna. I brist på ett verkligt piller som förverkligar våra drömmar förser Hollywood oss med en film om det.
Eddie Morra (Bradley Cooper) är en misslyckad författare som har drabbats av kronisk skrivkramp och som nyss blivit dumpad av sin flickvän. Deprimerad och nedgången kommer han i kontakt med en experimentell drog som ger honom möjlighet att använda 100 procent av sin hjärna, i motsats till de 20 procent som vi antas använda. Morra förvandlas till en framgångsrik, superintelligent höjdare som lär sig språk på nolltid, blir överöst av inspiration till sin bok, fixar tjejer på löpande band och blir en börshaj på aktiemarknaden. En superhjälte i dagens informationssamhälle.

Men som med allt som verkar för bra för att vara sant, har det lilla pillret sina baksidor och Eddie finner sig snart indragen i en katt och råtta-lek på liv och död.
Filmen håller ett högt tempo utan långa transportsträckor och Bradley Cooper är trovärdig som den lycksökande författaren. Det blir aldrig tråkigt och regissören Neil Burger, som tidigare gjort bland annat Illusionisten, använder sig av en rad visuella effekter för att gestalta flödet av information som rör sig genom Eddies hjärna. Så att man som publik nästan känner sig en smula hög av upplevelsen.
Limitless är en adrenalinkick och förvånansvärt underhållande men berättelsen innehåller för många lösa trådar som gör det svårt att få ihop historien, flera av karaktärerna kunde ha fått mer utrymme och filmen hade vunnit på en mer fyllig handling. Bilden av vad lycka är - makt, pengar och snabba bilar - känns också onödigt stereotypt manlig.