Det var väl lika oundvikligt som kollisionen med isberget – lagom till 100-årsminnet av att Titanic sjönk går James Camerons film upp på biograferna igen, nu i 3D. Filmen som slog alla rekord, ackompanjerad av Celine Dions monsterhit My heart will go on som kom att bli en av tidernas mest sålda singlar. Allt med Titanic, såväl fartyget som filmen – blev megastort.
Handlingen behöver ingen närmare presentation. Rik olycklig flicka (Kate Winslet) möter lycklig fattig pojke (Leonardo DiCaprio) och ljuv kärlek uppstår. Det unga parets tid tillsammans är dock uppmätt, fartyget stävar mot sin undergång och mången tår kommer att fällas innan Titanic nått sin grav 3 000 meter under ytan i Atlanten.
Jag gick till pressvisningen av den "nya" versionen med oväntat stora förväntningar. 3D-konverteringar av filmer gjorda för 2D brukar trots det påstådda nya djupseendet bli platta tillställningar, men om någon skulle kunna ro det i land vore det väl perfektionisten James Cameron, resonerade jag.
Tyvärr hade jag fel. Ett par gånger i filmens början då vi först får syna det respektingivande fartyget bidrar den tredje dimensionen möjligen till ett extra sug i magen, men sedan känns glasögonen bara i vägen.
Men 3D-fiaskot till trots, att Titanic går upp på bio igen är en välgärning. Den må ha snart 15 år på nacken – men Titanic är fortfarande en häpnadsväckande film rent visuellt. James Cameron har alltid legat i teknisk framkant i sina filmer, men när det gäller Titanic tog han i från tårna. Han byggde upp hela fartyget i en gigantisk vattentank utanför Mexikos kust (och sänkte det sedan), han slösade så mycket pengar på att perfekt återge fartyget i detalj att filmbolaget oroade sig för konkurs och han drev filmteamet till vansinne under den halvårslånga inspelningen.
Men säga vad man vill om Cameron – det gav resultat. Faktum är att jag är mer imponerad av Titanic år 2012 än när jag såg den på bio första gången vintern 1998, då jag som 23-årig cineast endast motvilligt gjorde ett sällsynt besök på Filmstaden i stället för att som vanligt gå och se någon smal film på Fyrisbiografen. Visst imponerades jag tekniskt – men ryckas med i den överdådiga kärlekshistorien? Aldrig.
Som 37-åring däremot, köper jag rubbet. Slutet må vara spoilat, men vilken resa vi bjuds på längs vägen.