Safe house är Snabba cash-regissören Daniel Espinosas första Hollywood-film. Det lär bli många fler för den kapable svensken, som visar att han kan dra den stora thrillerslipstenen och skapa spänning och action som drar massorna till biografen.
Sannolikt kommer han också att göra bättre filmer än just den här. För även om Safe house är sevärd, är den just – säker, ett hus byggt främst av välbeprövat murbruk. Vi har Matt, ung CIA-agent som naturligtvis hamnar på alldeles för djupt vatten och tvingas mogna den hårda vägen. Och så den gamle genomcyniske spionen Tobin, som under filmens lopp lär den unge killen allt han kan.
Den avhoppade Tobin är ökänd i CIA-kretsar för sina svekfulla affärer med främmande makter. Överraskande nog överlämnar han sig själv på det amerikanska konsulatet i Johannesburg i en pressad situation. Han hamnar på det så kallade ”säkra hus” som Matt förestår men det dröjer inte länge förrän huset blir attackerat av en beväpnad styrka. Precis enligt CIA-regelboken flyr Matt med sin gäst och en vild jakt tar vid. Och precis enligt CIA-filmregelboken går det inte längre att lita på någon.
Denzel Washington är svårförklarat nog på samma gång ruggigt bra och kalkonartat dålig som den fruktade, och malplacerat vinintresserade, Tobin. Varför Ryan Reynolds, som har marginellt mer utstrålning än en trådrulle, har börjat få huvudroller är ett mysterium och det blir inte klarare efter Safe house.
Däremot är utförandet piggt. Visuellt finns här ett släktskap med Snabba cash-energin, med rörlig kamera och grovkornig film, som ger fräschör till bygget.
Till nästa film är det bara att hoppas att Daniel Espinosa väljer ett manus som utmanar mer och att Joel Kinnaman fått tillräcklig stjärnstatus för en huvudroll, här visslar han förbi alltför snabbt. Fares Fares syns däremot rätt mycket i några riktigt hårda scener, och tar imponerande säkert en finfin plats i den expanderade ”svensk-som-spelar-skurk-i-Hollywood”-traditionen.