Hur mycket förnedring kan en ensam människa utsättas för? Efter att ha sett Abdellatif Kechiches Svart Venus tvivlar jag på att det finns en gräns. Filmen är den sanna historien om Saartje Baartman (Yahima Torrès), en föräldralös svart kvinna från det sydafrikanska folkslaget Khoikhoi, som kolonisatörerna kallade hottentotter.
Hon lockades till Europa av Hendrick Caezar (André Jacobs) med löften om ett bättre liv där hon skulle få uppträda som sångerska och dansös. Väl i Europa visar sig sanningen vara en annan. Hon får visserligen uppträda på scen, men med ett koppel runt halsen. Caezar presenterar henne som The Hottentot Venus – en vilde han själv fångat in och tämjt. Som ett grymtande djur som lyder piskan och enkla kommandon tvingas Saartje spela med.
De europeiska kolonisatörerna hade länge varit fascinerade över Khoikhoi-folkets storvuxna bakdelar och genitalier, och såg deras kroppsform som ett bevis för den vita rasens överlägsenhet. I ögonen på Londons arbetarklass och Paris societet blir Saartje det monster som personifierar det underlägsna släktet, och de betraktar henne likt en väldresserad apa. Klimaxen på Caezars show i London är när han i slutet på förställningen låter åskådarna röra vid henne, något de gör med lika mycket vämjelse som fascination. När Saartje senare säljs till björntämjaren Réaux (Olivier Gourmet) och ställs ut i Paris sker samma sak, men här är det noblessen som får smeka och utnyttja henne för sexuella intressen.
Svart Venus är en gripande skildring av en ensam människas kamp mot en värld som vänder henne ryggen, och där alkoholen blir den enda medicinen som kan mildra smärtan. Filmen är ett extremt närgånget personporträtt och Yahima Torrès är lysande som den fåordiga Saartje. Hon kan vare sig engelska eller franska så de enda hon kan prata med är hennes herrar som kan afrikaans och holländska, men det är som att tala till döva. Det är smärtsamt att se hur hon blir allt mer isolerad i sin ensamhet trots att hon konstant är omringad av människor.
Efter hennes död överlämnades Saartje Baartmans kropp till läkaren George Cuvier (François Marthouret) som försökte bevisa hennes släktskap med primaterna. En gipsavgjutning gjordes för vetenskapens skull, och hennes kranium och genitalier bevarades och ställdes ut på Musée de L´Homme i Paris där de kunde beskådas enda fram till 1974. Det var först efter apartheidregimens fall som hennes kvarlevor återfördes till Sydafrika för en riktig begravning.
Svart Venus är en hjärtskärande skildring av människans girighet och grymhet. Det är en tegelsten i huvudet på rasismen och en uppgörelse med kolonialismen. Saartje Baartmans öde lär tyvärr inte vara unikt, men hennes fall blev med tiden en symbol för förtrycket. Detta är en värdig och nödvändig påminnelse om de brott mot mänskligheten som begicks.