I en av de mest bisarra kampanjerna någonsin inför en långfilm har bolaget bakom Man of Steel skickat ut pedagogiskt material till präster och pastorer runt om i USA. Målet är att de ska använda sig av historien om Superman i sina predikningar och likna honom vid Jesus.
Lyckligtvis är filmregissören Zack Snyder inte lika angelägen om att frälsa den troende publiken med Bibelparalleller. Stålmannen är visserligen den utvalde sonen, gossebarnet med de fantastiska egenskaperna som sänds till jorden och blir en mytomspunnen gestalt. Men han kan lika gärna liknas vid Moses, Kung Arthur och Gilgamesh, figurer som också räddas vid späd ålder genom att skickas bort.
Berättelsen om Stålmannen är helt enkelt klassisk, tidlös och väl värd att vevas om igen med något decenniums mellanrum.
Med hjälp av en miljard femhundranittiofem miljoner kronor (!) och en förstklassig stab av filmtalanger bygger regissören Zack Snyder upp Supermans födelsemiljö planeten Krypton på ett fullständigt betagande sätt. Civilisationen är ofattbart avancerad men på samma gång primitivt våldsam och dödsdömd.
När Stålmannen sedan placeras i en kapsel och slutligen landar i en lada i Kansas ser han visserligen ut som vilken människopojke som helst, men han blir snabbt varse att han är annorlunda, väldigt annorlunda.
Scenerna där unge Clark Kent försöker hålla inne med sina superkrafter samtidigt som han mobbas av de jämnåriga tillhör filmens starkaste. Om man som biobesökare verkligen ska känna sympati för en ”Übermensch” som Stålmannen så krävs det också att han slår ur underläge, en känsla som också förstärks när han får General Zod och hela hans anhang av vredgade soldater på sig.
Actionsekvenserna är många och långa men tröttar ändå inte ut eftersom de är så innovativa och spektakulära. Man of Steel handlar inte heller bara om kampen mellan gott och ont utan om moraliska dilemman som engagerar och ger en nerv åt berättelsen.
Med sina två och en halv timme är Man of Steel en ganska så fet stek att smälla i sig, men är man bara tillräckligt hungrig på en superhjältemeny så väntar här en festmåltid.