James McAvoy spelar här Simon, som arbetar på en auktionsfirma som just ska auktionera ut en riktig dyrgrip, en Goya för nätta 27 miljoner dollar. Filmen inleds med att vi, med hjälp av Simon, guidas igenom säkerhetsrutinerna vid en sådan auktion. Utifall någon skulle ge sig i kast med att försöka stjäla objektet, vilket naturligtvis sker.
Inledningsvis finns här en viss spänning, men handlingen blir sedan så invecklad att den är svår att greppa. Ett narrativ fyllt av Simons opålitliga fragmentariska minnen.
Boyle (Slumdog millionaire och Trainspotting) har tillsammans med fotografen Anthony Dod Mantle experimenterat med kameran. Svart-vitt foto växlas i rasande takt med suddiga bilder, vågade vinklar och skakig kamera i en dystopisk stad. Allt ackompanjerat av pumpande musik som ytterligare driver upp tempot. Ytan har uppenbarligen varit mer central än något annat för Boyle.
Som i Inception finns också i Trance en osäker gräns, en flytande gräns, mellan vad som är verklighet och vad som är dröm. Tyvärr påminner Boyles Trance mer om Inception än till exempel Memento, som bjuder in publiken och i stället ifrågasätter vår egen moral, snarare än protagonistens.
Det finns mycket att ifrågasätta i Trance, dess sexuella politik är ett av de ämnena. Boyle använder sig av tröttsamma stereotyper som ”kvinnan som använder sin list och framför allt sin sexualitet för att vilseleda och manipulera män”, ”den svarte våldsamme mannen som våldför sig på den vita kvinnan” och ”den vite mannen som räddar kvinnan”.
Att filmen stundtals förvandlas till en tafatt och lite småbillig erotisk thriller hjälper heller inte till. Allt man kommer minnas från den här filmen är tyvärr ett rakat kön signerat en hänsynslöst objektifierad Dawson.