Roman Polanski har haft en låg produktionstakt de senaste tio åren, delvis säkert beroende på att han flytt undan ett hängande åtal. Skuldfrågan har alltså ännu inte utretts i domstol, kanske ett ämne för en kommande film, dock inte av Polanski själv? Sedan skräckhistorien The ninth gate 1999 har han "bara" gjort Pianisten och Oliver Twist plus en kollektivfilm.
Om det nu beror på den långsamma takten så verkar det ha gjort regissören i honom gott. The Ghost writer är en snyggt gjord film med tydlig nerv och känsla, superbt rollbesatt. Hade han lyckats även med ett delvis annat slut hade det varit snudd på perfekt.
En framgångsrik spökförfattare (Ewan McGregor) får i uppdrag att skriva den avgångne brittiske premiärministern Adam Langs (Pierce Brosnan) memoarer. Spökets företrädare har hittats drunknad. Det vore skäl nog att dra sina öron närmare sig, men den rikliga betalningen övertygar. Han reser till en liten ö utan för New England, USA, där exministern och hans familj och stab håller till under det topphemliga bokprojektet.
Där möter den supereffektiva och snabbtungade sekreteraren Amelia Bly (Kim Cattrall i en passande och välspelad roll), ett antal säkerhetsvakter och inte minst Langs hustru Ruth, en roll som blir allt större under filmens gång och som spelas så där totalt närvarande som nästan bara brittiska karaktärsskådespelare kan. Olivia Williams tolkning är den som stannar kvar mest efter filmen, hon är oerhört bra i sin roll.
Ewan McGregor får ligga i för att märkas i jämförelse, men han klarar det utan vidare på sin rutin och talang. Hans roll som Spöket är också en mer lågmäld. Där han långsamt börjar förstå att det ligger mycket mer under ytan i hans jobb - särskilt som ministern blir anklagad för krigsförbrytelser under hans vistelse på ön - blir filmen mer av en pusseldeckare, med den ena gömda ledtråden efter den andra.
Men Polanski tappar inte fokus med deckarintrigen, han siktar betydligt högre upp. Kopplingen mellan Lang och USA framstår tydligare och med Brosnans superbrittiska stil blir förstås likheterna med Tony Blair uppenbara. Polanski är också en mästare på att skapa stämningar. Här vilar hela tiden en dov, hotfull ton som blir allt starkare. Det finns något av Peter Greenaways Målarens kontrakt över det hela; en smart huvudperson tror sig ha kontroll men blir mest en marionett i de starkas spel.
Filmen är en stark studie i mänsklig skröplighet där i stort sett alla dödssynder passerar revy. Polanski har alltid varit en duktig personinstruktör och detta firar triumfer i denna högst sevärda film.