Slätstruket om dinosaurier

Björn G Stenberg låter sig inte roas speciellt av den nya dinosauriefilmen.

Foto: -

Kultur och Nöje2013-12-20 08:00

Det är klart att mänskligheten har varit fascinerad av de gigantiska varelserna, även om de levde för 70 miljoner år sedan. Men en bit av dessa fåglarnas förfäder använder vi så gott som dagligen, då de är en beståndsdel i den olja vi pumpar upp. På det sättet håller de med bränsle både i tankarna och i tanken, jag kan också tänka mig att funna dinosaurieben gav bra stoff till sagans jättar.

Även här handlar det om klassiskt sagoupplägg med den vanliga manliga växa-upp-historien. Det börjar med två barn som "tvingas" hänga med sin farbror på utgrävningar hittar en dino- tand. Historien går sedan tillbaka i tiden till krita-perioden då dinosarna levde.

Här är hjälten Patchy. Han går från att vara en liten rädd Pachyrhinosaurus till att bli ledare för hjorden. Den här typiska berättelsen med förmänskligade djur finns i mängder av varianter och brukar vara en Disneyspecialitet. Den här är snyggt animerad men ganska fyrkantigt berättad i övrigt.

Filmen följer den vanliga dramaturgin. Hjorden av gräsätande dinosar råkar ut för allehanda faror: det blir oväder, skogsbrand, brist på mat, barnen (förlåt, dinoungarna) kommer bort, inre stridigheter och hela tiden kommer de köttätande kusinerna fram för ett skrovmål. Det är tuffa tider och man måste bli stor och stark för att överleva.

Patchy visar sig förstås besitta det mesta som behövs, särskilt när han har sin älskade Juniper i närheten. Genusperspektivet skevar till sig lite då och då, men även Juniper visar sig var en hejare på att slåss när det gäller, även om hon räddas några gånger för mycket av Patchy.

Walking with dinosaurs 3D liknar i det mesta en vanlig djursaga med dubbade röster: det är omväxlande sött och grymt, djuren är som människor. Faktiskt ganska oinspirerande som helhet.

Film

Walking with dinosaurs 3D
Regi: Barry Cook & Neil Nightingale
Filmstaden

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!