Låt inte lura er av att man skriver "detta bygger på en verklig händelse" om den här filmen. Främst är det en, låt vara skickligt gjord och påkostad, spekulativ actionthriller som i förlängningen blir en patriotisk propagandafilm för USA och dess förkärlek för att lösa konflikterna med våld. Vapenfetischismen i Gangster squad känns extra ful i dessa dagar då Barack Obamas försök att minska mängden vapen kraftfullt motarbetas av olika organisationer som NRA. Man kan undra om dessa pumpar in pengar i sådana här projekt.
Året är 1949, i grunden handlar det om att hindra maffialedaren Mickey Cohen att ta över Los Angeles. Den korrumperade polisen och rättsväsendet står helt maktlöst. Bakom kulisserna arrangerar den allra högsta, och än så länge, icke anfäktade polischefen en grupp som får operera helt fritt. Som ledare väljer han krigshjälten som väljer ut ett antal ytterligare hårdföra män. Eller rättare sagt - i filmens enda ovanliga upplägg - låter sin höggravida fru välja.
Mest blir det ett slags Mad men goes west. Det är skjutglada, eleganta män i hattar som tar upp kampen mot de slemma skurkarna som liksom indianerna och annat löst folk i gamla westerns har den goda vanan att dö i drivor medan hjältarna möjligen får en enstaka skråma (alltså i mycket påminnande om Hobbit).
Om det åtminstone varit Tarantino eller någon som kan göra ett slags ironiska våldsskildringar men här faller filmen sönder i två delar, en med ett slags realistisk övervåld och en där jag funderar på om det hela ändå är en parodi. Det sistnämnda särskilt efter att ha sett Sean Penn i en av de mer groteska roller han gjort. Jag tror inte att det är tänkt som ett antisemitiskt judeportträtt, men det faller snubblande nära.
De floskelfyllda dialogerna får en ytterligare att misstänka att det inte är gjort på allvar. Men jag tror tyvärr att så är fallet. Det har gjorts många andra, bra, filmer om kampen mot maffian. Vill man se en så välj hellre till exempel De omutbara. Här tycker jag mest synd om ett antal bra skådespelare.