"Skitigare och jävligare"

Canal + kan knappast ha planerat premiären av andra säsongen av den uppmärksammade fantasyserien Game of Thrones mycket bättre. Precis en vecka efter att SVT sänt sista avsnittet av första säsongen tar Canal + vid där SVT avslutade. De som följt serien under våren kan alltså även i fortsättningen hålla onsdagarna heliga och behöver bara byta kanal för att ta del av de fortsatta intrigerna i hittepålandet Westeros.

De som tyckte att det var svårt att hålla reda på alla kungapretendenter, höga herrar och svårmodiga oäktingar i den första säsongen får det knappast lättare i den andra (appen Game of Thrones Companion rekommenderas varmt för den vilsegångne).

I andra säsongen kliver nämligen ytterligare en samling viktiga karaktärer in i handlingen. Inte minst gör Stannis, äldsta brodern till den döda kung Robert och därmed laglig arvingen till Järntronen, entré på scenen. Med sig har han den mystiska Melisandre, prästinna med magiska krafter, hängiven en kontroversiell ljusreligion.

Det nu fullt utvecklade krig som råder får i andra säsongen en tydligare aspekt av religionskrig.

Men självfallet får vi också följa de karaktärer vi lärt känna från första säsongen. Särskilt träder Tyrion Lannister, den smått hedonistiske halvlängdmannen, fram som något av seriens nya huvudperson. Han har nu tagit över den huvudlösa Ned Starks ämbete som kungens hand och hans sätt att hantera den sadistiske och inavlade pojkkungen Joffreys, samt systern Cerseis, allt galnare påfund hör till de första avsnittens mer underhållande inslag.

I övrigt finns här inte mycket att le åt. Det mesta är skitigare, våldsammare och bara allmänt jävligare än i första säsongen. George R R  Martin daltar som bekant inte med sina karaktärer. De är dock tröttsamt att se att serieskaparna alltjämt anser att det rutinmässiga kopulerandet, bröstblottandet och litervisa blodsprutandet är oundgängligt för snart sagt varje avsnitt. Både våldet och sexinslagen känns vid det här laget bara som utstuderad, tom, provokation. Spara på kroppsvätskorna och nakenheten till dess de verkligen är motiverade. Då gör de mer effekt.

Men förmågan att hålla tittaren i ett järn(trons)grepp besitter serieskaparna fortfarande. Även om man läst böckerna och vet hur det ska gå sitter man som på nålar. Det är helt enkelt väldigt effektivt och skickligt tv-berättande.