Tycks vara en populär biohelg med äldre skådespelare som tar en titt på livet som det ser ut på äldre dagar. Gloria har en kvinna på nästan 60 och i Last Vegas är det gott och väl 70 som gäller.
Närmast kan man likna berättelsen vid en Baksmällan för pensionärer. När en av det gamla gänget ska gifta sig för första gången så samlar kvartetten ihop sig för en svensexa i Las Vegas. Sett konceptet förr? Jo, men inte så här.
Michael Douglas, Morgan Freeman, Kevin Kline och Robert De Niro bjuder mycket på sig själv och dialogen är full med slängar åt det egna åldrandet. De fyra huvudrollsinnehavarna slår på all sin charm och samspelet rullar fint. En hel del känns som rapp stå-upp och ett antal smarta one-liners levereras.
Manusförfattaren Dan Fogelman har hittat tonen perfekt och låter det tacknämligt sällan slå över i sentimentalitet. Roligt nog så är den charmigaste kvinnan i berättelsen Mary Steenburgen (nej, vi är inte avlägset släkt) som nattklubbssångerskan Diana och lagd invid Michael Douglas så verkar de vara ungefär lika mycket lyfta. Jämlikt, eller. ..
Trots att det mesta tar plats i den förmodligen mest ytliga staden i världen, klichéfyllda drömstaden Las Vegas, så finns det en ovanlig värme i filmen. Staden är förstås annars som vanligt en bra fond till den här sortens filmer.
Visst vimlar det av lättklädda unga kvinnor, visst blir det en och annan gubbig vits, men sensmoralen är allt annat än gubbig. Här är det snarare en hyllning till Livet och till kraften att orka leva på trots att klockan tickar på. Någon sade att:"rätt använt är livet tillräckligt långt". Här kan man tro på det.