[Kaja1]
Det är lätt att känna igen en romantisk komedi från Hollywoodfabriken. De underkastar sig strikta genrekonventioner och bjuder inte på några överraskningar vad gäller vem som slutar med vem. I Luke Greenfields Something borrowed, baserad på en roman av Emily Griffin, finns utöver givna klichéer inga större mått av vare sig romantik eller komik.
Upplägget är detsamma som i P J Hogans Min bäste väns bröllop, det vill säga att brudgummens kvinnliga bästis vill ha honom för sig själv. Här är det Rachel (Goodwin) som upptäcker att hon är förälskad i sin gamla kursare från juridikstudierna, Dex (Egglesfield). Rachel gjorde dock misstaget att introducera Dex för sin bästa vän Darcy (Hudson) och de två är nu på väg till altaret. Vad dessa kvinnor ser hos den identitetslöse Dex förblir högst oklart. Egglesfield som spelar Dex, har nämligen ett enda ansiktsuttryck filmen igenom och inte ens med lite god vilja lyckas man spåra ett enda personlighetsdrag.
Man hamnar egentligen på avigsidan redan från början med den nyblivna 30-åringen Rachel, vars största skräck är att sluta som en ogift kvinna.
Många frågor lämnas också obesvarade, som till exempel varför Rachel envisas med att ha kvar den gapiga Darcy som vän. Darcy som manipulerar, ljuger och ständigt förnedrar Rachel på alla möjliga vis. Det i sin tur skapar inte direkt förutsättningar för att sympatisera med den menlösa Rachel.
Dessvärre avslutas filmen med ett högst onödigt ”to be continued”…