Varför lägga tid och energi på att hitta på olika namn på rollkaraktärerna när de kan ha sina riktiga namn? Det lägger ju dessutom på en extra spänningsfaktor när man inte vet riktigt hur mycket de egentligen bara är sig själva. Det har blivit ett allt vanligare stilgrepp och denna gång är det Seth Rogen och hans vänner som använder det.
This is the end handlar om sex vänner som av oklar anledning är inspärrade (mer eller mindre frivilligt) i ett stort hus i Los Angeles medan världen utanför bokstavligen faller ihop och går under. Vartefter situationen förvärras med tiden, förstärkt med att det inte så stora matförrådet sinar i takt med alla mer eller mindre goda vänner som dyker upp, sliter man på vänskapsbanden allt mer. Det är inte lätt att leva upp till stora ord om hur mycket man är någons ”eviga buddy” när cellskräck och törst sätter in.
Det vore förstås inte Seth Rogen & Co om det inte mitt i alla hemskheterna byggde lika mycket på humor. Berättelsen bjuder på många stora skratt och driver hejdlöst med allt vad Hollywood står för. Samtidigt lyckas den fånga in något genuint existentiellt som griper tag och går djupare än vad filmer av det här slaget brukar göra.
Det är också roligt med alla cameoroller (om man kan kalla dem så när alla ändå har sina riktiga namn?) Rihanna, Emma Watson och Paul Rudd är bara några av dem.
Som helhet en rolig och lite tänkvärd film om vänskap, livet, universum och så där...