Ett gäng unga amerikanska turister på turné i Europa beslutar sig för att ta en avstickare på vägen till Moskva och ägna sig åt lite extremturism i det avstängda området kring Tjernobyl.
Ledda av guiden Uri, som utrustad med geigermätare lotsar dem rakt in i ökända kärnkraftsolyckans epicentrum, råkar de snart ut för det ena missödet efter det andra. Området kring Tjernobyl skulle ju vara öde och tillbommat, varför känns det som att de är bevakade? Och det där mystiska ljudet som låter utanför deras trygga minibuss, är det inte bäst att en eller två ur gruppen går ut och undersöker det strax efter att mörkret lagt sig?
Chernobyl diaries erbjuder som ni kanske anat inte på några större överraskningar när det kommer till manus och genomförande.
En efter en försvinner ungdomarna, och att radioaktiviteten i området bidragit till en del... ja låt oss kalla det ”förändringar” hos dem som trots allt blivit kvar är inte heller så svårt att räkna ut.
Filmen är producerad och skriven av Oren Peli, som låg bakom nollbudgetsuccén Paranormal activity häromåret.
Även Chernobyl diaries ståtar med att bara ha kostat en spottstyver att spela in, men till skillnad från i genombrottsfilmen syns det den här gången.
Tips till filmteamet: Man kan dölja dåliga specialeffekter ett par gånger genom att skaka lite extra på kameran när något hemskt händer, men inte VARJE GÅNG. Det som ändå gör Chernobyl diaries någorlunda intressant är miljön. Filmen är visserligen inte inspelad på plats i Ukraina utan vid en övergiven sovjetisk militärbas i Ungern och i ett tunnelkomplex under Belgrad som byggdes av nazisterna under andra världskriget, men det känns genuint - och väldigt östblocksdeprimerande - när man ser det.