Agathe och Patrick har söner som går i samma klass. Sönerna finner varandra och blir vänner, vilket leder till att de vuxna inleder en sorts vänskapsrelation. Det är bara det att den sociala skillnaden mellan dem är avgrundsdjup.
Hon är galleriägare och bor i en fashionabel Parisvåning, han är hantverkare, vräkt och tvingad att bo i husbil med sonen. Hon är förfinad, maken är förläggare och de har förtjusande parmiddagar. Patrick är grov, tar gärna hem en prostituerad för att koppla av och gillar rockmusik.
Isabelle Huppert spelar ännu en av alla dessa välklädda isjungfrur som hon är så bra på. Denna gång kryddad med lite självironi. Hennes motspelare, Benoit Poelvoorde, är mest en burdus lufs.
Men han har ett osvikligt självförtroende. Pratar sig praktiskt taget in i den fashionabla våningen med löfte om att kunna reparera den snabbare än de hantverkare paret anlitat. Givetvis åstadkommer han krackeleringar i den sociala fernissan hos det intellektuella paret. Det ena leder till det andra och snart är han en större del av hennes liv än vad någon hade kunnat ana. Krisen för det intellektuella paret blir akut när Agathes betydligt äldre make skaffar sig en mycket yngre älskarinna.
För att vara intellektuell är inte alltid detsamma som att vara känslomässigt intelligent, det är något vi blir varse - än en gång. Egentligen har det skildrats så många gånger i fransk film att det blivit en schablon. Men okej då, det är fortfarande underhållande.
I den här mycket franska och ordrika komedin punkteras den franska intellektuella överklassen och dess sociala spel. Ett tema som till exempel en annan fransk filmare, Agnès Jaoui, också har behandlat i filmer som Med andras ögon. Kanske Anne Fontaine har inspirerats av den. Fontaines förra film Coco - livet före Chanel, var visserligen bildmässigt vacker men inte på långt när lika spirituell.
Agathe och Patricks relation är väl så osannolik en sådan kan bli, laddningen mellan dem närmar sig nollpunkten. Men filmen duger utmärkt som underhållning en regnig söndag. Allt är inte riktigt trovärdigt, mycket är forcerat men det mesta är rätt kul ändå. Filmens munterhet är riktigt smittande.