Den franska filmen Min ungdoms kärlek handlar Camille och Sullivan blir förälskade som mycket unga - hon är bara 15 år. Den några år äldre Sullivan känner dock ett stark sug efter at ge sig ut i världen, han vågar/vill inte satsa på kärleken och ger sig iväg, som han säger på en några månader - en evighet i den åldern - lång resa. Men tiden går, breven kommer alltmer sällan och Camille förtvinar alltmer. . .
Det kunde ha varit en vanlig gammaldags historia om ojämn kärlek, en passiv kvinna och en aktiv man. Men knappt 30-åriga regissören Mia Hansen-Løve (hon har själv ett skådespelande förflutet i filmer som Ödets vägar och Mellan två höstar) gör en osentimental berättelse om en person liv och utveckling. Vi får följa Camille när hon kämpar för att hitta fotfästet efter den helt livsomtumlande kärlek hon känt och hon reser sig. Hon har ett förhållande med sin gifte universitetslärare (som säger sig ligga i skilsmässa, man kunde unna henne något bättre), hon utbildar sig själv inom arkitektur. Så, efter ett antal år kommer Sullivan tillbaka och attraktionen slår till igen med fatal kraft. Vågar Camille älska igen? Eller minns de bara den kärlek som varit?
Lola Créton och Sebastian Urzendowsky har en fin kemi tillsammans och ibland kommer man att tänka på mästerverket i genren ung kärlek, En kärlekshistoria av Roy Andersson. Mia Hansen-Løve lyckas arbeta med ett bildspråk som förstärker känslorna utan att det blir smetigt eller kletigt. Någon gång kanske alltför väl då man ibland tappar man engagemanget i huvudpersonerna. Det sker dock tillräckligt sällan för att resultatet ändå ska bli tillfredsställande. Dialogen är bra och trovärdig, liksom historien och de inblandade, vem minns inte liknande känslor. Berättelsen blir till en distinkt kärleksfilm med realistiska hållpunkter.