Jakten är besläktad med Thomas Vinterbergs genombrott Festen, där en familjefest tar en oväntad vändning när en av de vuxna sönerna avslöjar att hans far utnyttjat honom sexuellt som barn. Jakten handlar om pedofilanklagelser, men här är det den vuxne mannen som är offret, inte barnet.
Mads Mikkelsen spelar Lucas, en man i en komplicerad mittlivskris. Han har just blivit av med jobbet som lärare, ligger i skilsmässa och i en sårig vårdnadstvist om tonårssonen. Men han har fått ett vikariat på en förskola. Dottern till en av hans äldsta vänner går där och hon tyr sig lite extra till honom. Men så känner hon sig avvisad av Lucas och blir sur. Det ena leder till det andra och plötsligt har femåringen med andra välvilliga vuxnas ”hjälp” fått ur sig grova anklagelser mot honom.
En lynchmobb tar form. Genom en dimmig kameralins framstår de inblandades förvirring allt tydligare. Situationen liknar 1600-talets häxprocesser, där barn vittnade om vuxna som fört dem till Blåkulla. Det är starka känslor i gång. Så starka att man bokstavligen pressas bakåt i biofåtöljen.
Men filmtematiken är inte särskilt ny. I Fritz Langs Fury (1936) beskylls Spencer Tracy av människorna i en liten stad för kidnappning, Arthur Millers pjäs Häxjakten, filmad senast 1996, handlar om hur barns vittnesmål sätter i gång häxprocesser i Salem på 1600-talet. I Frankenstein (1931, 1994) går den lilla ortens innevånare man ur huse beväpnade med hötjugor för att ta itu med monstret.
Jakten väcker likafullt förundran över hur lite som krävs för att få innevånarna i en småstad att vilja lyncha sin granne. Det är häpnadsväckande att vänskapen bland männen som vuxit upp tillsammans, och som badar, dricker och jagar ihop i innerlig machogemenskap är så bräcklig att en liten flickas ord kan få den att krackelera.
Mads Mikkelsen, som tidigare gjort så många isande våldsamma män, spelar denne alltmer kuschade mjukisman med innerlighet och bravur, men också med eruptiva urladdningar som hämtade från actionvärlden. Rolltolkningen gav honom skådespelarpriset vid senaste Cannesfestivalen.
Thomas Vinterberg berättar med intensitet. Inte sedan jag såg Bergmans Viskningar och rop har jag känt mig så pressad av trycket från känslorna som gestaltas på filmduken.
Men en invändning är att barn faktiskt kan utsättas för pedofiler på förskolan. Och att det händer att de talar sant om det. Jakten är ingen dokumentär, utan ett fiktivt drama om oskuld och förföljelse i ett litet samhälle. Men filmen ger högst verkliga rysningar.