”War, what is it good for?” sjöng soulsångaren Edwin Starr 1969 i den klassiska antikrigslåten “War”. Och det är en fråga lika god som någon än i dag. Utan att närmare analysera USA:s krigföring i Afghanistan, går det att konstatera att kriget hittills kostat den amerikanska staten nära 700 miljarder dollar. Samt ett stort antal människoliv på bägge sidor.
Filmen ”Lone survivor” är baserad på den sanna berättelsen om 2005 års militära operation ”Red Wings”. Marcus Lutrell (Mark Wahlberg) landssätts tillsammans med tre andra Navy Seals-soldater i de afghanska bergen med uppdrag att eliminera en talibanledare. Men, då gruppen plötsligt överraskas av några getherdar ställs både uppdraget och deras liv på spel.
Om ”Zero dark thirty” var samtalsversionen av kriget i Afghanistan, är ”Lone survivor” istället den högst påtagliga krigsversionen. Stridsscenerna är smärtsamt realistiska, till den grad att man som åskådare närapå duckar när ännu en handgranat slår ner. Att ”Lone survivor” nominerats till två Oscar för bästa ljudklipp och bästa ljudmix är inte helt överraskande.
Regissören Peter Berg, med en tidigare skådespelarkarriär i bland annat ”Cop land”, kan sitt action-ABC. Problemet är att det sker på bekostnad av de människor han glömmer bort att porträttera, och den osande patriotism som genomsyrar ”Lone survivor” lämnar en bitter eftersmak. Att valet att låta herdarna gå framställs som en eftergift mot militära regler, snarare än ren och skär medmänsklighet, gör inte saken bättre. Vill man se något substantiellt om kriget i Afghanistan kan man istället se filmer som nämnda ”Zero Dark Thirty”, ”Restrepo” eller ”Armadillo”.