”Greed is good”. Rollfiguren Gordon Gekko (suveränt spelad av Michael Douglas) i första Wall Street, från 1987, strödde slagkraftiga one-liners omkring sig. Oliver Stone gjorde en film som i mycket förklarade den girighetskultur som präglat 80-talets ekonomiska boom. Så är filmen också en som går att se om med jämna mellanrum, den kom i ny dvd-utgåva nyss. Se den gärna!
Man kan ju tycka att det var guldläge för Oliver Stone med hans nya film. Vi har haft ett par år med gigantiska svängningar i ekonomin, av orsaker som i många fall är svårförklarliga för andra än utbildade ekonomer. Och även för dem, verkar det som.
Dessutom hade Stone fortfarande tillgång till Michael Douglas/Gordon Gekko. Den scen som mest stannar kvar i minnet är när Gekko släpps ut från fängelset och får tillbaka sina tillhörigheter. Den tegelsten till mobil han får ut framkallar stora skratt i salongen. Den sammanfattar också utvecklingen sedan 80-talet: mobilerna har blivit betydligt mindre, girigheten kanske än större; även om jag skulle säga att den är på status quo genom mänsklighetens historia.
Här möter vi Jake Moore, en ung börskapitalist på väg uppåt, smått idealistisk fortfarande (vill gärna satsa på gröna företag), men med ett starkt driv att skapa sin egen förmögenhet. Han får hjälp av en äldre mentor, som vartefter dock visar sig vara samma andans barn som övriga på börsen. Plötsligt sitter han med dynga upp över öronen. Men, som det visar sig, Moore är tillsammans med Gekkos dotter, också hon en person med en stark moral. Kan de, ska de, törs de använda sig av Gekko till hämnden. Eller tar man Fan i båten då ...
Den nya filmen är inte samma självklara historia som ettan. Förmodligen beroende på att detta är en uppföljare och man har sett den första. Spelet bakom kulisserna är ingen hemlighet längre och ekonomi är snarare något plågsamt än något fascinerande.
Förra gången skrev också Oliver Stone själv manuset, denna gång har han låtit några andra göra det. Kanske har det tagit ned engagemanget en bit. Josh Brolins skurk är småpotatis jämfört med Douglas/Gekko i första.
Fortfarande är det roligt att se Michael Douglas i aktion som Gekko, det här är en roll man märker att han älskar. Historien må vara inte särskilt originell men den har sina starka sidor. Och visst får man sig några tankeställare till livs när namn och termer från de senaste åren skimrar förbi. Men någon övergripande förklaring till historien ges inte särskilt bortom: ”greed is evil”.