Ethan Hunt är jagad. Efter att ha fritagits ur ett ryskt fängelse får hans team i uppdrag att infiltrera självaste Kreml i Moskva. Under den omöjliga operationen går något snett, och snart har en betydande del av jättekomplexet exploderat. Ryssland anklagar USA för vad som hänt och hotar med vedergällning, varvid operation Ghost protocol startar – total förnekelse om att oganisationen Impossible Missions Force någonsin existerat. Hunt måste nu på egen hand ta sig an hotet mot världsfreden, försöka rentvå sitt namn samt undvika den ryska specialpolisen.
Mission impossible-serien har visat sig seglivad, trots att filmerna gjorts med relativt stora tidsluckor med Hollywoodmått mätt. Det här är den blott den fjärde filmen på 16 år, och i mitt tycke måste vi gå tillbaka till Brian De Palmas original från 1996 (om man nu kan säga det om en franchise med rötterna i 1960-talet) för att hitta en lika lyckad film. Såväl film två och tre var okej actionäventyr, men de var allt för färgade av regissörerna John Woos och JJ Abrams filmspråk för att kännas ”rätt”. Här är det Brad Bird som tidigare gjort flera av Pixars filmer som står för regin, och motsägelsefullt nog känns resultatet mer lyckat eftersom han inte har satt någon egen prägel på anrättningen.
Uppdragen som agenten Ethan Hunt (Tom Cruise) utsätter sig själv och teamet för Mission: Impossible – Ghost protocol är lagom omöjliga och de tekniska leksakerna roliga. Den svenske superskurken Kurt Hendricks må bära ett föga skräckinjagande namn, men hans plan för att sätta världen i brand är helt i nivå med 1970-talets överdådiga Bondskurkar.
Michael Nyqvist i rollen som skurk? Jovars, det är inte direkt de stora nyansernas roll, men han gör på intet sätt bort sig. Som svensk känns det dock något udda att föreställa sig mys-Micke som en man på väg att starta ett globalt kärnvapenkrig, det ska erkännas.
Bäst är actionscenerna, som visar att man faktiskt inte behöver slå knut på sig själv gällande specialeffekterna för att lyckas. Jag har vanligen inga problem med svindel men scenerna där Tom Cruise klättrar utanpå fasaden av jätteskyskrapan Burj Khalifa i Dubai ger mig andnöd, och slutfajten mot Michael Nyqvist i ett helautomatiserat parkeringsgarage är innovativ och lekfull.
Den nya Mission impossible-filmen är en bagatell. Men en väldigt underhållande sådan som gör mig på gott humör och positivt inställd till en femma lagom till tjugoårsjubileet år 2016.