Behöver man vara läskig för att kunna skrämmas? Det är de flesta på det skrämmande Monsters university överens om. För att klara kursen och bli en fullvärdig skrämmare krävs att man åtminstone är hyfsat otäck. Det innebär problem för det lille enögde klotrunde monstret Mike Wazowski, som visserligen är klassens plugghäst men mest liknar en frejdig liten badboll.
Monsters university utspelar sig före Monsters inc (2001) och nu får den som undrat veta hur Mike Wazowski och hans monsterkompis James P "Sully" Sullivan blev de succéskrämmare de är i den första filmen.
Vägen dit är krokig, inte bara för den oläskige Mike utan även för Sully, som förväntas utföra stordåd eftersom han kommer från en ansedd monsterfamilj. Den omaka duon kastas ut från skrämselkursen och tvingas söka sig till en osannolikt nördig studentförening för att försöka återta sina platser.
Monsters university innehåller några väl söta moralkakor, och historien är väl förutsägbar. Moralkakorna är dock harmlösa - det finns inget ont i att vilja predika det vackra i allas olikheter och att tillsammans alltid är starkare - men det är inte särskilt nyskapande med underhundar (förlåt, monster) som reser sig mot alla odds. Den yngre publiken lär dock missa den oerhört underhållande flirten med amerikanska collegefilmer, en flirt som genererar flera briljanta scener och sekundsnabba ögonblick.
Monsters university är inte en av Pixars bästa filmer, men en absolut värdig uppföljare till sin föregångare.