Vi lever numera inte bara med våra medier, utan också i dem. 3D-filmen Tron: Legacy utspelar sig till största del i en digital värld. Kevin Flynn (Bridges), som hjälten och datanörden heter, blir fast i sin egen skapelse där onda krafter har övertaget. Hans son Sam Flynn (Garrett Hedlund) delar inte sin fars fascination för datorer, men ger sig in i cybervärlden för att leta efter sin försvunna pappa.
När Lisberger gjorde Tron 1982 var han före sin tid med att fantisera om hur den digitala kulturen och spelvärlden skulle kunna te sig i framtiden. Han väckte också frågor gällande skillnader och likheter mellan den digitala världen och den värld vi kallar verkligheten, inte helt olikt vad Wachowskibröderna sedan gjorde i The Matrix. Lisberger siade om hur teknologin skulle påverka oss människor. Är vi där våra egna gudar? Skulle vi använda teknologin till vår fördel? Vilka kommer vi att vara i dessa nya världar?
Kosinskis Tron: Legacy är inte lika nytänkande. Han har heller inte expanderat Tron eller vävt in internet och den utveckling som skett inom teknologin sedan 1980-talet. Han är på den punkten till stor del kvar där Lisberger lämnade oss. Själva berättandet är inte heller det Kosinskis starka sida och storyn är svag. Däremot kan han briljera med CGI-effekter, arkitektur och design, väl ackompanjerat av pulserande Daft Punk-toner.