Gus van Sant har gjort sig ett namn genom att växla smala independentfilmer som Paranoid Park och Elephant med Hollywoodrullar som Good Will Hunting och Finding Forrester. Promised Land faller inom den senare kategorin, och ännu en gång återförenas regissören med Matt Damon.
Damon spelar Steve Butler, en säljare som arbetar för ett av de stora naturgasbolagen i USA. Hans jobb är att få människor att sälja rätten till sin mark för en spottstyver, så att gasbolaget kan börja med det som kallas fracking. Kortfattat innebär fracking att borra hål och skapa sprickor i berget för att utvinna naturgas.
När Steve Butler kommer till ännu en småstad där den ekonomiska krisen har passerat likt en tornado borde jobbet vara en formalitet. Men när en miljöaktivist med det passande namnet Dustin Noble (John Krasinski) dyker upp med ett vänlig hippieleende och ett gediget handslag börjar invånarna tänka efter.
Alla som har sett dokumentären Gasland vet att fracking är en kontroversiell fråga. Promised Land kommer helt rätt i tiden; i USA pratas det om energirevolution och i Europa prospekterar allt fler företag efter gas. Där Gasland främst engagerar intellektet är Promised Land ett lovvärt försök att skapa känslomässig förståelse. Egentligen är det en tacksam historia att berätta: stora kapitalstarka företag som köper sig makt, idealistiska miljökämpar som motsätter sig det som företagen ser som utveckling, och medborgare som hamnar mitt emellan.
Promised Land lyckas skildra frågan till en viss del. Frances McDormand står stadigt som Matt Damons kollega Sue Thomason, som försvarar det hon gör med att hon har en familj att försörja. Svenske filmfotografen Linus Sandgren fångar i bleka färger en småstad där gasbolaget på bekostnad av dricksvattnet vill vrida fram tiden som verkar ha gått i stå.
Problemet är Matt Damons karaktär, som genomgår en utveckling lika förutsägbar som en larv som växer ut till en fjäril. Från första filmrutan vet vi vad som kommer att hända med denna man som försöker lura stadens invånare genom att låtsas vara en av dem, och det blir inte mindre tydligt när han faller pladask för den vackra skollärarinnan.
Förutom att spela huvudrollen har Matt Damon även skrivit manus, och från början var det tänkt att han skulle regissera. Det kanske inte är oväntat att historien kretsar kring honom. Dock är det synd, för hade Promised Land fokuserat på fracking snarare än Matt Damon hade den kunnat bli riktigt bra.