Ken Kwapis är mannen som gett oss halvkassa romkoms som Dumpa honom och Bröllopsprovet, men samtidigt regisserat en hel del klart godkända avsnitt av The office. Just nu jobbar han tydligen med det komiska geniet Sarah Silverman. Sammantaget borde han alltså kunna prestera en halvkul, mysig, totalt ofarlig film som man kan se med ett leende på läpparna. Och det är precis vad han har gjort.
Big miracle bygger på en sann historia om tre valar som fastnade i isen utanför det lilla samhället Barrow i nordligaste Alaska på 1980-talet och engagerade en hel värld. I alla fall i USA blev detta en stor story i medierna och engagemanget väcktes ända in i Vita huset.
Operation rädda valarna startar i filmen då en reporter (John Krasinski), med kanske planetens mest oglamorösa jobb, upptäcker den nästan fastfrusna valfamiljen. Drew Barrymore, i risigt hår med utväxt, dyker upp som Greenpeace-aktivist och Krasinskis ex. Sedan kommer en oerhört välfriserad reporterbroiler (Kristen Bell) upp till packisen för att bevaka händelseutvecklingen - och kärlekstriangeln är ett faktum.
Och den är ganska oengagerande, mest på grund av Kristen Bells endimensionella spel. Som i och för sig matchas av Ted Dansons minst lika kassa onda oljeborrsmagnat.
Det är onödigt klumpigt och övertydligt stundtals. Men det är väl där Ken Kwapis styrka trots allt visar sig för Big miracle är i grunden en fin liten story som, om man skalar bort en del trams, är smårörande och har den sortens enkla budskap om hur det går att göra skillnad, som det kan vara skönt att frossa loss i ibland.