Animerat, 3D och skräck, ParaNorman skulle kunna vara en film signerad Tim Burton. Men han har absolut inte haft något att göra med denna rulle.
ParaNorman är mjukare än Burtons filmer, både i tonen och i former och linjer. Den handlar om den mobbade killen Norman. Likt den lille killen i Sjätte sinnet pratar han med döda som bara han kan se och nästan alla, både vuxna och barn, hånar honom för den förmågan. Men de ska minsann få se.
Staden där Norman bor är hemsökt av en häxa, en tjej som en gång blev avrättad som sådan, och juryn som dömde henne återuppstår årligen som slemma zombies. Norman får i uppgift att reda upp detta och får en knubbig liten annan uddakompis, Mitch, till sekundant.
Med hjälp av många skräckfilmsklichéer berättas en smart och lekfull historia. Mest skräckinjagande är egentligen stadens vuxna som förvandlas till en lynchmobb och det finns något djupt sympatiskt i den gestaltade tanken att zombies egentligen är ledsna och förvirrade människor som inte kan komma till ro.
Just 3D-formatet känns väl inte alldeles nödvändigt här eller om det bara är dåligt utnyttjat. Men berättelsen har en tydlig och sympatisk poäng och skräcktemat är hanterat med en god portion humor. Kanske man åtminstone bör vara i skolåldern för att kunna tillgodogöra sig ParaNorman. För vuxna är det riktigt kul med referenser till diverse äldre skräckfilmer.