Det var tysken, engelsmannen, norsken och Bellman ...
Inte riktigt men nästan så blir det när Peter Dalle visar sina regi- och manustalanger på annat än humor. Med filmen En fiende att dö för gör han en krigsthriller av internationell klass.
En expedition bestående av brittiska och tyska forskare – samt en svensk – beger sig på en rysk båt med norsk kapten till Svalbard för att bevisa den då omtvistade Pangaeateorins giltighet. Kortfattat går den ut på att alla kontinenter satt ihop för miljoner år sedan och sedan gled isär. Teorin anses i dag som bevisad.
Det som är viktigt med den här är att expeditionen äger rum 1939 och nazismen sysslar som bäst med att försöka bevisa skillnader mellan raserna. Pangaea visar i stället att vi alla har samma ursprung.
Expeditionen blir från början spännigsladdad och det minskar förstås inte när de får beskedet att Tyskland anfallit Polen, andra världskriget har börjat, vilket får alla att bekänna färg med en del överraskande resultat …
Dalle hanterar språkförbistringen skickligt, det är ändå många bollar att hålla i luften bara där. Bäst är han också i dialogen där det här och var skiner igenom av hans humor. Men även thrillermomenten med sin action fungerar fint, även om man just här kan säga att man sett det förut.
Den inneboende kärlekshistorien ger en extra klangbotten, Rickard Ulfsäter och Jeanette Hain får till kemin. Sedan är det väl också bra för våra vanligen hånade insatser under kriget att en svensk får vara hjälten här.
Som helhet en tänkvärd, spännande och välgjord dramathriller där Peter Dalle överraskar.