Vilken situation kan vara bättre för en existentiell kris än att vara ensam med en tiger, på en livbåt på ett oändligt Stilla hav, sedan hela ens familj dött i ett skeppsbrott. . .
Där befinner sig huvudpersonen Pi under den huvudsakliga delen av Ang Lees nya film Berättelsen om Pi, efter Yann Martels roman. Den unge mannen har dock tidigt börjat fundera över tillvarons alla underligheter när han växer upp på ett zoo i Indien. Innan familjen sätter sig på den ödesdigra färden till Kanada hinner han konvertera till både katolicism, islam och hinduism, bara för att finna att de i allt väsentligt är samma sak. Det är också en slags allomfattande mild humanism som blir kontentan av Martels/Lees/Pis funderingar, även om de på något underligt vis ser Guds hand över det som händer.
Romanen har ansetts omöjlig att filma tidigare, men tekniken har kommit så långt nu så vad skulle kunna vara omöjligt idag ?! Däremot gäller det förstås att kunna hantera sina verktyg, och det kan Ang Lee verkligen. Berättelsen om Pi är en vidunderligt vacker film - inte så få bilder ser ut som om de skulle vara LP-omslag från Pink Floyds guldera - och det är många gånger man ändå sitter och funderar över hur det är möjligt att göra en sådan film. Tigern Richard Parker känns helt levande liksom övriga djur, och de är många, oerhört skickligt animerade.
Suraj Sharma har den rätta närvaron och charmen för att spela den mjuka, hårt prövade, men ändå så starka Pi.
Det finns hur många storslagna scener som helst: skeppsbrottet är i klass med Titanic, en köttätande ö med tusentals surikater tillhör kuriosaavdelningen, själva havet är filmat som sällan förr, den klaustrofobiska känslan som paradoxalt infinner sig på det öppna havet är skickligt omhändertaget, valarnas dans, filmningarna i djupet och så vidare, och så vidare. . .
Det är också en skräckfilm när Pi (egentligen döpt till Piscines efter en fransk poolfabrik, fast han kan räkna upp talet pi, med hur många decimaler som helst) finner sig i livbåten från början med en skadad zebra, en blodtörstig hyena, en moderlig orangutang samt då tigern.
Fast bortsett från detta filmfyrverkeri av mästaren Ang Lee, med filmer som Brokeback Mountain, Förnuft och känsla, Lust, caution, The ice storm, Ride with the devil och Crouching tiger, hidden dragon bakom sig, så är det den existentiella kvaliteten som dominerar. Visst kan det emellanåt bli lite väl fluffigt och smaka en aning new age, men det stör aldrig.
Filmer som Cast away, Slumdog millionaire och Lyckan, kärleken och meningen med livet dyker upp i tanken men när man ser berättelsen om Pi på stor duk försvinner det mesta av invändningarna, särskilt när det är gjort i mycket bra 3D. Fast, den borde absolut visas på Spegeln.