Det var med viss bävan som jag satte mig i biosalongen inför premiären på den senaste Svensson, Svensson-filmen I nöd och lust. Hade inte konceptet tröskats några varv för mycket nu, redan förra långfilmen var en för mycket?!
Men, faktiskt, det verkar som om gänget fått något slags nytändning. Visst känner man igen det mesta, men det är riktigt roligt emellanåt och en del scener är hysteriskt skrattframkallande. Gustav Svensson är ju också en älskad figur med sin blandning av självgodhet och klantighet.
Apropå nytändning: det är vad paret själva är ute efter denna gång. I och för sig har man ju undrat hela tiden över hur denna relation kan hålla ihop.
Fotbollsfantasten Gustav Svensson själv verkar ju aldrig mogna över en tolvårings nivå och hans bitska hustru Lena gör det väl aldrig direkt lättare heller. Nu har de inför sin 30-åriga bröllopsdag beslutat att gå till en terapeut. Denna föreslår en kärleksweekend på ett romantiskt hotell.
Makarna verkar båda se fram emot en ny start. Men så visar det sig att fotbollslegenden Tommy bor på samma hotell och har samlat alla de gamla lirarna.
Allt går förstås överstyr ...
Man kan sakna barnen i familjen – som nu vuxit upp och flyttat ut – som stod för många träffsäkra kommentarer och visst blir det en del tomgång. Men paret Svensson gestaltas så perfekt av Allan Svensson och Suzanne Reuter att man förlåter det mesta av longörerna.
Av slutet att döma lär det kunna bli en och annan film ytterligare. Svenssons med barnbarn blir kanske något att se fram emot.