När Ethan börjar i high school möter han sin, bokstavligen talat, drömflicka Lena. Det blir starten på en passionerad förälskelse. De har mycket emot sig, hennes familj ses inte med blida ögon i det lilla bigotta samhället Gatlin i djupaste South Carolina, och klasskamraterna pratar bakom ryggen på dem. Men inget kan rubba deras känslor, och de blir bara starkare och starkare.
Låter som en normal high-schoolfilm? Tja, fast inte riktigt. Lena är en besvärjare, ett uråldrigt släkte med magiska krafter och när hon ska fylla sexton kommer ljuset och mörkret att kämpa om hennes gunst. Ethan är "bara" en vanlig människa. Dessutom har de en förbannelse kastad mot sig för 150 år sedan.
Beautiful creatures blir till ett slags blandning av Twilightserien, Harry Potter, high school-film och skräckfilm light. Det blir som det brukar en hel del högtravande prat om det magiska förflutna och rekvisitan av hemliga gångar, besvärjelser, mystiska personer som är något helt annat under sin vardagliga framtoning är stor. Den balanseras dock bra av den humor som ofta finns i både handling och dialog. Den inskränkta lilla staden skildras obönhörligt rått och roligt.
Detta tillsammans med ett genomgående bra spel gör att Beautiful creatures blir en sevärd berättelse. Alden Ehrenreich och Alice Englert (dotter till regissören Jane Campion för resten) har en bra kemi tillsammans och lyckas skapa känslan i en tonårsförälskelse med all dess svängning mellan djupaste lycka till motsvarande vånda, även om de är lite överåriga för rollerna egentligen. Emma Thompson får spela ut för fullt i rollen som hyperreligiös mamma och verkar trivas bra med det. Jeremy Irons har en sedvanlig överklassframtoning.
Visst finns det en del invändningar. Schablonerna är många i skildringen av klasskamraterna och stadsinnevånarna och flera av de magiska tricksen har använts förr.
Men, viktigast av allt, det är spännande, romantiskt och medryckande och man ser gärna fram emot den fortsättning som de filmatiserade böckerna ger vid handen.