Vi tar dem förstås för givna, dessa idoga arbetare och samhällsbyggare. Men under senare år har antalet bin minskat drastiskt, vilket får stora konsekvenser för människan, över en tredjedel av vår livsmedelsproduktion är beroende av binas pollinering. Den här schweiziska dokumentären söker svaren om varför bina dör och hela filmen är en stor hyllning till dessa slitvargar i det tysta, förlåt, surrande.
Markus Imhoof far runt klotet i sin jakt på svaren. Filmen är traditionellt upplagd med vackra närbilder på binas liv, fakta och mängder av forskarintervjuer. Det är alltså inget konstnärligt nytänk eller så, men det hindrar inte att filmen är oavbrutet fascinerande.
Själv är jag intresserad av ämnet och det är roligt att lära sig mer om de intressanta och ack så viktiga varelserna. Allt i deras värld är så praktiskt och inte minst gigantiskt i det lilla formatet. Drottningen lägger till exempel 2 000 ägg om dagen och deras känselspröt lär ha runt 65 000 nervändor.
Det är också något poetiskt över deras sätt att kommunicera; bland annat genom dans. De har utvecklat ett ganska avancerat ”språk” som de använder för meddela varandra viktiga saker.
Allt detta bidrar till att göra Inte bara honung till just detta, det blir långt mera, utan någon fadd bismak av onödiga pekpinnar, bara sorg över att de är så drabbade, av virus, av sjukdomar i övrigt och människans påverkan på miljön.