En kvinna spärras in på mentalsjukhus efter att ha dödat tre personer som försökt utföra en exorcism på henne. 20 år senare försöker dottern till den galna/demonbesatta kvinnan ta kontakt för att förstå vad som hände. I släptåg har hon en kameraman som ska dokumentera skeendet. Dottern kommer i kontakt med ett par präster som tar sig an exorcismfall som den katolska kyrkan ratat. Snart går allt åt helvete, bokstavligt talat.
"The devil inside" är en bagatell till skräckfilm som försöker surfa i svallvågorna av framgångarna för "Paranormal activity"-serien. Greppet går tillbaka till "Blair witch project"-filmerna, falska dokumentärer som klipps ihop av material som offren lämnat efter sig. Utgången i den här subgenren, som till och med fått namnet "Found footage" på engelska, är alltid given - de inblandade har dött, besatts eller försvunnit när de försökt fånga det onaturliga på film.
Till skillnad från i ovan nämnda serier har dock "The devil inside" ingen som helst finess. Manuset är tunt, filmen blir aldrig otäck. Det är platt och tråkigt.
Lanseringen så. Såväl i USA som i Sverige har filmen inte pressvisats i förväg, ett säkert tecken på att den helt enkelt är så dålig att filmbolaget vill minimera skadan - om ingen hunnit skriva nedgörande innan premiären hinner de åtminstone sälja biljetter under premiärhelgen innan ryktet sprider sig.
Det var exakt vad som hände i USA. Premiärhelgen tog den sig till förstaplatsen på biotoppen men tvärdog när de första besökarna börjat sprida sina omdömen. Filmbolaget Paramount kan dock skratta hela vägen till banken- filmen kostade bara en miljon dollar att producera men spelade in 35 miljoner dollar första helgen.
Cynism på hög nivå.