Som en dag från gryning till kväll, som ett liv från födelse till död, som en film från förtext till The End, som en imploderande Short cuts med bara en huvudperson ...
Franske filmvilden Leos Caraxs första film på över tio år är ett fascinerande äventyr som inbjuder till många tolkningar och långa diskussioner.
Hans senaste var inte helt lyckade Pola X som var en av de första spelfilmerna med implicit sex. Desto bättre var hans genombrottsfilm och stora succé De älskande på Pont Neuf som kom för drygt 20 år sedan. Där spelade Denis Lavant mot Juliette Binoche. Nu har han huvudrollen i Holy Motors, en roll som kräver en förhandlingsförmåga långt över det vanliga, en paradroll för vilken skådespelare som helst.
Han spelar Mr Oscar, en man som åker runt i en stor limousine, med en stressig agenda med som det verkar, möten. Till varje kliver han ur bilen fullständigt omgjord. Han är affärsman, tiggare, uteliggare, leprechaun, familjefar, mördare, offer, ja vem som helst.
Allt går in i varandra på ett mästerligt sätt och det är oerhört spännande att se en film där man aldrig har minsta aning om vad som väntar runt hörnet. Carax lämnar mycket öppet för tolkningar så det gäller att hålla sig vaken och alert filmen igenom, ända in slutsekunderna där flera överraskningar och ogissade vändningar kastar om tolkningarna.
I mycket anas en utvecklingskritik där nätet erbjuder ett oändligt val samtidigt som det utarmar de riktiga mötena, med både livet och människorna. Det vilar mycket av sorg och vemod över hela filmen. På något vis sammanfattas hans skräckscenario för den moderna uppkopplade människan när pappan säger till dottern efter att hon ljugit för honom: "ditt straff blir att tvingas att bara vara dig själv".
Någonstans handlar det också om en hyllning till filmkonsten som sådan och berättelsen är full av vinkningar till olika filmer, inte minst hans egna. De båda skådespelarna Edith Scob och Michel Piccoli tillhör båda det gamla ärevördiga franska skådespelargardet och gör viktiga insatser.
Leos Carax berättar mycket visuellt med en hel del överdådigt vackra scener. Han använder bara musik när den kan ses framföras, vilket ger flera fina scener, inte minst när ett gäng dragspelar tar sig fram i ett skuggigt Paris liksom när Kylie Minogue sjunger i en scen.
Holy Motors är en film att återvända till, gång på gång. Den är som gjord för stor bioduk, men ska bli rolig att se på blu-ray så att man kan ta om scenerna direkt.