Den tyske 66-årige regissören Wim Wenders meritlista är lång, riktigt lång. Med filmer som Med tidens gång, Paris, Texas, Himmel över Berlin och Buena Vista Social Club har han skrivit in sig i filmhistorien. Två röda trådar löper genom hans filmografi: han utforskar gärna USA och gör lika gärna dokumentärer som spelfilm, udda för att vara en tysk filmare.
Hans senaste är just en dokumentär, fast om en tysk, men det skulle lika gärna kunna vara ett slags spelfilm. Den inleds med frågorna: Är det dans, är det teater – eller är det livet? Efter at ha sett ”dokumentären” om koreografen Pina Bausch är man böjd att svara ja på den sista frågan; för henne är verkligen dansen livet.
Pina Bausch var liksom Wenders född i Tyskland. Hon blev 68 år och avled för två år sedan efter ett liv helt i dansens tjänst. Hon ville förnya och vitalisera konstarten och lyckades långt över förväntan.
Från början skulle Wenders ha gjort en mer vanlig dokumentär om Bauschs liv som konstnär. Hennes död just som filmen skulle börja spelas in ställde förstås det hela på ände. Efter många funderingar och övertalningar från hennes danskompani Tanztheater Wuppertal gjorde att han ändå satte igång, men nu förstås med en helt annan film. Han har valt att i första hand visa upp ett antal av hennes koreografier, med inklippta små intervjuer, ett par med Pina Bausch själv.
Det har blivit en mycket vacker och sensuell film där Wenders visar att 3D-tekniken kan användas till så mycket mer än spektakulära effekter. Här ger den i stället en extra dimension till det hela och Wenders utnyttjar tekniken mästerligt.
Filmen visar upp flera av Pina Bauschs fantastiska föreställningar, några som från en vanlig dansscen fast de flesta från mer ovanliga miljöer. Bausch var genialisk med att hitta uttryck och rekvisita som annars inte är så vanliga inom dansen. Här får man många exempel på detta. Det originella förstärks också av Wim Wenders lek med bildmediet, vilket lyfter skildringen av dansen. Sedan är det också ett extra plus att det här handlar om ett antal av världens bästa dansare.
Filmen blir sin egen konst, samtidigt som den verkligen hyllar just danskonsten. Man behöver heller inte vara någon balettnörd för att njuta fullt ut av filmen. Wim Wenders har lyckats fullt ut med att lyfta fram Pina Bausch och gjort en film som snuddar vid det mästerliga.